Aftonbladet – 5 november 1853, sida 1

och styrka då jag betraktar dessa spensliga gestalter, böjda ryggar och bleka anleten. Jag letar mig fram genom mängden med en godhjertad jettes medlidsamma varsamhet. Jag är rädd att stöta emot en person, af fruktan att kollisionen kunde döda honom. Jag går ur vägen för en stackars skrifvare, och det är ett underverk att jag icke blir kullskuffad af omnibusarne; — det tyckes mig som skulle ) jag kunna skuffa omkull dem! Jag märker att det hos mig ligger något utländskt, kringströfvande, laglöst. Beau Brummel skulle helt säkert ha frånkänt mig allt anspråk på en gentlemans enkla utseende, ty hvar tredje förbigående vänder sig om för att betrakta mig. Jag drager mig undan till mitt hell och skickar efter skomakare, hattmyakare, skräddare och hårfrisör. Jag folkar upp mig från topp till tå. Sjelfva Ulysses var nödsaKad att taga sin tillflykt till Minervas konster, och, för att tala oförbnlommeradt, fiffa npp sig em smula, innan den trogna Penelope samtyckte att erkänna honom. Handtverkarne 1ofva all möjlig .skyndsamhet. Emellertid hastar jag att genom tjocka luntor afTimes, Post, Chronicle och Herald återförnya bekantskapen med mitt fädernesland. Ingenting undfaller mig, förutom de. australiska artiklarna; från dessa vänder jag mig bort med den praktiska mannens stolta: örakt, eh De ledande artiklarne äro icke längre uppfyllda med lof eller tadel öfver Trevanion. Lord Ulverstone figurerar endast i hofnotiser eller bland nyheterna från den fashionabla verlden. En kongl. prins spisar middag hos lord Ulverstone, eller spisar han i sin tur middag hos prinsen, eller har han kommit till staden, eller har han farit bort derifrån. På det högsta (och såsom svaga platoniska reminicenser från sina fordna dagar) kunde lord Ulverstone i öfverhuset ha yttrat några ord i någon för partistriderna fremmande fråga, vid hvilka frågor (ehuru de kanske kunna röra tusendes, eller måhända millioners val), talarne få utbreda sig utan några hör,, och