Aftonbladet – 5 november 1853, sida 1

AE FAMILJEN CAXTON2) En familjtafla jr SIR EDWARD BULWER LYTTON. Ja, farväl du min hulda vårdarinna och milda fostermoder! — ctt långt och sista farväl! Aldrig skulle jag lemnat dig, hade det ej varit för denna Naturens högt ljudande röst, som kallar barnet till fadren, och genom ringningen i Hemmets sabbatsklockor drager oss ifrån de arbeten och sträfvanden vi som mest älska. Ingen kan ana huru dyrbart minnet af detta vilda busklif blifver för den som försökt det med ett derför passande sinnelag, Huru ofta detta minne förföljer honom i mera civiliserade sceners hvardaglighet! Dess faror, dess vågstycken, den detsamma åtföljande känslan af kroppslig helsa, dess rikedom på äfventyr, dess mellanstunder af sorglös hvila: — det stolta galopperandet genom verkliga haf af vidsträckta, böljande slätter — den stilla, nattliga vandringen genom skogar som aldrig fälla sina löf — med månen, klar såsom solsken, insmygande sina strålar mellan deras blomsterknoppar. Hvilken möda vi hafva att försona oss med de alldagliga omsorgerna och utnötta nöjena, den orimligheternas kalla hvardagsfrossa, hvartill vi återvända. Hurn uttrycksfullt målar icke Cowley denna åtskilnad uti den skildring af Stad och Land, som han lemnar i sitt tal om Åkerbruket: PVi befinna oss här bland Naturens vidsträckta och ädla scener, vi finna oss der bland politikens ömkansvärda småknep; vi vandra här uti den gudomliga Godhetens ljus och på dess öppna stigar, vi famla der i den 2) Se A. B. n:ris 161—164, 166, 167, 169, 173, 175 —179, 181—183, 185, 187, 188, 190, 191, 193195, 197, 199, 200, 202—204, 206, 208, 209, 212 214—218, 220, 221, 223, 224, 226, 227—9230, 232, 233, 235—237, 239, 241—243, 245, 247, 248, 251, 252, 254 och 253. j