Aftonbladet – 4 november 1853, sida 2

särskilda riktningar, framgång., Då nu i denna artikel, såsom öfverallt och nästan på hvarje blad, som skrifves, i vår tid, rörande handtverkeriernas uppkomst, det är visadt att arbetaren icke mera kan bestå utan insigt, utan en i skolan inhemtad kunskap der begreppet ordnas, ögat lär sig att se och handen att gå till väga med noggrannhet — der räkning, sådan hon fordras för hvarje yrke läres för att blifva vuxen en beräkning, tan hvilken all handtering hvilar endast på oförstånd, och ofta öfver en afgrund af elände: så kunna vi icke utan stor förundran och ledgnad fästa oss dervid, att, såsom synes af en annons i dagens blad, det ännu finnes lediga platser i Svenska Slöjdfereningens skola, ehuru undervisningen för det ingående vinterhalfåret öppnades på vanlig tid, eller redan d. 1 Oktober. Alla så väl mästare som arbetare, hafva dock kunnat erfara, af examina och expositioner hvarje år, de ovanliga framsteg som eleverna i denna skola göra, och huru nära denna framgång måste vara förbunden med slöjdens uppblomstring och idkarnes välgång. I direktionens för Svenska Slöjdföreningens berättelse om föreningens verksamhet det sistförflutna året, har direktionen, då hon redogör för den i skolans våning under julferierna uppställda, utomordentligt besökta expositionen, yttrat : Direktionen kan icke heller utan med största tillfredsställelse nämna, huru den expositionens afdelning, som innehöll fysiska apparater och mekaniska modeller i rörelse, var ständigt, och mer än rummets storlek beqvämligen tillät, intagen af lifligt deltagande åskådare. Denna riktning, denna håg för naturkrafternas kännedom och användande, detta medvetna behof, kan icke annat än uppfylla den svenska slöjdens vänner med glädje, och ingifva dem den säkra förtröstan, att, om denna håg blifver understödd och visligt ledd, den svenska idogheten skall förmå lyfta sig lika så högt som utlandets, ehuru Sverige har en strängare natur att bekämpa, och just derföre ännu mera behöfver vetandets och konstens hjelp. : Expositionen hade ännu en afdelning, som talade om framtiden. Denna var det rum som innehöll elevernas arbeten. Det var ej svårt att varseblifva huru här de besökandes anleten klarnade inför de föremål, som för få år tillbaka ingen svensk arbetare kunde utföra. Det torde ej vara förmätet af Svenska Slöjdföreningens direktion, att hoppas af de prof som detta rum visade, det öfvertygelsen skall blifva allmän derom, att det på intet sätt brister den svenska arbetaren naturliga anlag och skönhetssinne, och att, om industrien icke uppblomstrar genom dessa, så sker det endast 2 brist af wundervisning. Måtte då denna undervisning erhålla af landet, af statsmakterna, allt det understöd hon förtjenar och så oundvikligen behöfver ! Jemte det att vi af allt hjerta instämma i denna önskan, hvilken tiden sjelf uppställer såsom en oeftergiflig fordran, kunna vi ej underlåta att på samma skäl, göra så väl mästare som deras samteliga arbetare uppmärksamma på vigten och det oundgängliga behofvet, att uian dröjsmål och med allvar träget begagna de tillfällen som finnas, eller ytterligare öppnas för dem, till slöjdens bästa, och vi beklaga innerligen att hittills så icke skett. För den mängd arbetare, som i hufvudstaden finnes och som behöfva Svenska Slöjdföreningens skola, borde hon ordentligen belägras för platser, såsom det sker i andra länder, i stället att nu hon kungör lediga sådane. Det är sannt att skolan år från år har måst utvidgas, derföre att antalet elever med hvarje år stigit. Men vi skola strax visa om detta tillopp varit så stort, som det verkliga behofvet påkallat: ; Redan i direktionens för Svenska Slöjdföreningen berättelse af år 1850 fästades uppmärksamheten på det förhållande, som elevernas i slöjdskolan antal visat till mängden nu för tiden kunna vinna nägon Taf dem, som hafva behof af henne och icke Tsöka henne, hvarigenom det då framställdes huru ringa detta behof ännu var insedt af Tarbetarne sjelfva. Ehuru -elevernas antal i nämnde skola seIdan den tiden har vext från 319 till 379, på låret, eller ökats med nira 19 på hundradet, b i Iså qvarstår dock ännu det af direktionen an-: märkta stora missförhållandet. lg Antalet af elever i slöjdskolan var sistlidet S år, såsom nyss nämndes, 379. Om härifrån jdrages det i berättelsen anförda antalet af skolIgossar och dem som ännu icke valt yrken, med k 141, så återstå endast 238 elever tillhörande verkstäder och fabriker. Men enligt officiella Tuppgifter, hemtade i statistiska kontoret i komte SA VÄ ET RTR fee TR Pr merskollegium, utgjorde här i bufvudstaden, för sistlidet år, gesällerna och lärlingarnaå vid handtverkerierna tillsammans med fabriksarbetarne, ett antal af 7,833 personer. Jemföres nu härmed antalet 238 elever i Svenska Slöjdföreningens skola; så finner man till sin förvåning att blott 3 på hundradet af arbetare begagnat undervisningen. Detta öfver. ensstiämmer icke med handtverksförordningens kloka stadgande i-35 S, rörande fabriksoch handtverksidkares skyldighet att faderligt vaka öfver de hos honom antagna arbetare, nbörande de tillhållas att flitigt besöka: söndagsskolor eller andra för fabriksoch handtverksarbetare afsedda läroanstalter. Samma förordning innehåller ock, att vederbörande polismyndighet skall vaka deröfver att hvad genom denna S är fabriksoch handtverksidkare ålagdt, varder behörigen fullgjordt samt att underlåtenhet deraf i laga ordning varder beifrad. Vi älska visserligen icke att polismyndigheten mycket blandar sig i förhållanderna inom hus; men den fråga hvarom det nu handlar är utan tvifvel en det allmännas, och ett faderligt vakande