Aftonbladet – 4 november 1853, sida 2

Handtverkeriernas framtid. Härom har i tyska tidningar nyligen meddelats ett föredrag hållet afbokbindaremästaren Fr. J. Crusius i Leipzig, hvilken, :oaktadt skråväsendet ännu eger bestånd i Tyskland, från en frisinnad synpunkt uppfattat den vigtiga frågan; och med anledning af den närvarande tidens försök till ytterligare inskränkningar uti arbetets frihet hos oss, intaga vi här följande ur den tyske bokbindaremästarens anförande, hvilket naturligtvis har till utgångspunkt de i hans hemland bestående skråförhållandena: S Det är otvifvelaktigt, yttrar han, att handtverkerierna, sedan de i följd af tidens riktning förlorat det skydd, hvilket städernas handtverkare i skråväsendet njutit emot annat arbete som ej utgiek från skråembetena, utan .att handtverkerierna förskaffat sig ersättning genom större frihet inom sig och en mera utvidgad verkningskrets för deras företagsamhet, skola förlora alltmera af sina insigter, sin skioklighet och sin materiella styrka i den oundvikliga konkurrensen med den på friare grunder hvilande fabriksindustrien, och deraf ädagalägges uppenbart att de former, under hvilka handtverksklassen hittills arbetat, ej vidare förmå att bereda den en lycklig framtid, oaktadt de stora tjenster de lemnat i en förfluten tid. I fråga om en tidsenlig utveckling stå skråembetena sig sjelfva i vägen genom de gagnlösa skrankor hvarmed det ena embetet omgärdar sig emot det andra, för att i oföränderligt skick bibehälla nägra trångt begränsade omräden för hvarje klass af arbete, hvilka den gemensamma stora industriens aldrig hvilande framsteg, oansedt alla prohibitiva.inskränkningar, dagligen förändrar. Likväl förmå ej skräembetena att besluta sig till attfrivilligt kasta öfver bord sina gamla, numera odugliga anordningar, för att uppnå en mera omfattande och friare verksamhet inom de tusentals beröringspunkter med hvarandra så nära beslägtade särskilda slagen af arbete. Väl ha allvarsamma bekymmer redan uppstått i afseende på möjligheten att längre kunna hälla skräembetena vid makt; men detta oaktadt och ehuruvisl den fördomsfrie betraktaren icke vidare kan tilltro dem nägon lång lifstid, är emellertid den nuvarande handtverksklassen nog kraftfull att kunna i ganska mycket förbättra sin ställning, om viljan dertill är god och såvida handtverksgillena (Innungen) blifva hvad de i början voro: föreningar (Einigungen). pDet är blott i allas förening för gemessumt väl och arbetets utveckling i en friare riktning som embetena för den närmaste framtiden lemna nägot stöd ät de mindre handtverksmästarne. Assosiationsandan skall i första rummet söka att skaffa kreditanstalter för att dermed hjelpa de mindre handtverksmästarnes företagsamhet, på samma gäng som ömsesidig större frihet införes för handtverksdriften. Om handtverksgillena ej framgå på denna väg, så kommer den ena kretsen af arbete och förtjenst efter den andra att öfvergå till den större och friare fabriksindustrien och handtverkerierna utarmas dag efter dag inom sina egna gamla onyttiga skyddsmurar. 5 Må ingen bedraga sig med den förhoppningen, att skråembetena kunna på gamla viset fortlefva genom seklerna. Utvecklingen af vär tids förhållanden och civilisationens framsteg gå fortare än fordom, säväl i afseende på blomstring som förvissnande. Det är endäst genom att begagna de medel, hvilka vetenskapen erbjuder handtverkerierna, som dessa, under användandet af större insigt vid bedömandet af sina sanna intressen och en upplyst verksamhet i alla sina