Aftonbladet – 2 november 1853, sida 2

Innan min kusin begaf sig bort, gjorde vi ett öfverslag af våra behållningar och fastställde hvars och ens andel. Då han afstod från det underhåll som Roland hade anslagit åt honom, gaf hans far åt mig i hemlighet att användas till hans fördel en lika stor summa som den hvilken jag och Guy Bolding hvardera hade insatt i den gemensamma fonden. Roland hade upptagit denna summa på inteckning; och på samma gång som räntan derå var ett obetydligt afdrag på hans årsininkomst, i jemförelse med det förra underhållet, var kapitalet långt nyttigare för hans son än en årligen lyftad summa kunde ha varit. Oss emellan sagdt, hade vi således en för Australiska nybyggare ganska vacker summa —4500. Under de två första åren förtjente vi ingenting; en stor del af första året användes till inlärande af vårt yrke på en gammal kolonists) nybygge. Men vid tredje årets slut, då våra hjordar blifvit ganska ansenliga, realiserade vi en vinst, vida utöfver mina djerfvaste förhoppningar. Och då min kusin lemnade oss, under sjette året af vår landsflykt, hade hvars och ens medel stigit till 4040, oberäknadt värdet af våra tvenne nybyggen. Min kusin hade i början önskat att jag skulle öfverstyra hans andel till hans far, men han fann snart att Roland aldrig skulle mottaga den; och det öfverenskoms slutligen att den skulle innestå hos mig för att af mig förvaltas; att jag skulle till honom öfversända räntan derå å 5 procent och lägga den öfriga vinsten till hans-kapital. Jag hade nu under min vård 12,000 , och vi kunde anse oss såsom ganska aktningsvärda kapitalister. Med tillhjelp af Will i hvar buske bibehöll jag boskapsaffärerna ännu två år efter Vivians afresa (vi hade då sysselsatt oss dermed i tillsammans fem år.) Efter förloppet af denna tid sålde jag boskapen med dertill hörande