Aftonbladet – 1 november 1853, sida 2

Kongl. Operan. I går gafs Figaros bröllop, med ett par förändringar i rollbesättningen. Me Michal uppträdde nemligen i Grefvinnans rol och fru Bock i Marcellinas, som de förra gångerna innehades af mlle Torslow. Mlle Michal som i denna rol lärer komma att alternera med mlle Walin, hvilken nu är engagerad vid kongl. operan) sjöng, såsom vanligt, partiet med mycken talang, helst den andra arian, erhöll rikligt bifall och framropades efter operans slut. För öfrigt förspordes denna afton här och der en bristande aplomb i ensemblen, hvarjemte åtskilliga distraktioner voro märkbara. Fru Bock, som visserligen ej är vuxen rolens sångbara del, förstod deremot att med desto mera effekt uppbära dess dramatiska. Äfven hr Lundbergh gör sig fortfarande förtjent af beröm; med mera elegans i spel och sång skulle han blifva en ganska god Figaro. I orkestern hafva sedan säsongens början likaledes åtskilliga förändringar vidtagits. Sålunda har vår skicklige violoncell-primarie hr Torssell, såsom pensionsberättigad, tagit afsked, men fortfar att vid sångscenen göra tjenst; hans plats såsom ordinarie är emellertid återbesatt, och sålunda har man nu fyra violonceller i stället för tre såsom förut, äfvensom en fjerde kontrabasist är anställd: allt ganska behöfliga förstärkningar. Äfven har orkestern erhållit en ny pukist uti hr A. Berens, eljest känd såsom god qvartettoch orkesterspelare. Då man känner vigten af att en god musikus intager platsen vid pukorna, ett instrument, hvars hela effekt beror på framlyftande af rytm och nyans, så har man allt skäl att finna denna åtgärd högligen ändamålsenlig. Medan vi tala om orkestern vilja vi ock nämna att vi med anledning af vår nyliga artikel angående kongl. hofkapellets biträdesvid konserter m. m., från häruti intresserade personer erhållit åtskilliga meddelanden, dem vi ej vilja med tystnad förbigå. Man har äfven rörande den höga biträdesafgiften anmärkt, att kapellkassan, för att kunna utbetala sina pensioner, nödgats fastställa de gällande vilkoren. Detta förhållande betviflas ingalunda, men upphäfver dock ej vårt yttrande att biträdesafgiften är alltför hög mot konserternas entrepris, eller, om man hellre så vill, att det sednare är för lågt mot den förra. Då entrgens höjande emellertid tills vidare svårligen lärer vara tänkbart, så vill det tydligen synas, som om kapellet genom nedsättande af sitt allmänna pris (100 rdr banko) till likhet med det för konsertister inom kåren gällande (100 rdr rgs), skulle kunna påräkna ett oftare anlitande och följaktligen äfven en större vinst i det hela, då nu deremot de flesta artister utom kapellet som sakna inflytelserik protektion) nödgas afstå från orkestern och åtnöja sig med pianobiträde, hvadan alla partier måste förlora på sakens närvarande skick. För öfrigt vilja vi. till undvikande af missförstånd, tillägga, at det för stor orkester fastställda afgiftsbeloppe ej befinner sig bland de sednaste bestämmel: serna, utan redan förut varit gällande. Med nöje meddela vi deremot åtskilliga nyt: