ga. a mme de upp stylar beräknas priset efter det utry vända alla disponibla tillgångar af mindre kreditivet; ty eljest anse vi regeringen hafva bordt låta anstå med lyftningen samt i stället upptagit behofvet af ifrågavarande medel för försvarsverket bland de andra beloppen i den blifvande statsregleringen. Och det är i sammanhang härmed som det icke kan vara ur vägen att fästa uppmärksamhet på en vigtig principfråga rörande regeringens rätt att disponera det mindre kreditivet. Såsom stadgande i detta ämne innehåller 63 S regeringsformen att den af ständerna afsatta summa, som kallas mindre kreditivct, skall vara tillgänglig, då konungen till rikets försvar eller andra högst vigtiga och angelägna ändamål, sedan hela statsrådets tankar deröfver blifvit inhemtade, finner den vara oundvikligen nödig. Afsigten härmed är naturligtvis ingen annan än den, att i händelse mellan riksdagarne något af ständerna i statsregleringen icke förutsedt behof: skulle uppstå, som icke tål uppskof till dess de ånyo sammankomma, regeringen skall ega någon tillgång att draga försorg om uppfyllandet af ett sådant oundvikligen nödigt, behof. Men om dess uppfyllande, ehuru man för framtiden kan tänka sig det såsom oundvikligen nödigt, icke är det före ständernas nästa sammanträde, så kan det enligt vår uppfattning icke anses vara oundvikligen nödigt, i den mening som nämnde åsyftar. Då det kan hänskjutas till ständernas pröfning bör det cj kunna uppfyllas genom en anticipation-på deras beslut, i hvilket fall-det eljest skulle stå regeringen öppet att begagna mindre kreditivet såsom ett bihang till extra statsregleringen samt för sådana ändamål, der regeringen möjligen fruktade att ständerna skulle afslå hennes fordringar, — derest de underställdes ständernas statsregleringsrätt. Deraf följer således, att om deutomordentliga försvarsåtgärder, för hvilkas vidtagande den 21 Oktober beslöts att återstående 200,000 rdr för försvarsverket skulle af mindre kreditivet lyftas, varit af beskaffenhet, att de kunnat uppskjutas till den 15 nästkommande November, då riksdagen öppnas, hade det mindre kreditivet icke bordt för dessa åtgärder anlitas. Det är alltför väl bekant, att regeringen ständigt önskar och äskar större anslag till försvarsväsendet, än som representationen kan bevilja; och om pengar för dylika anslag kunde hemtas från det mindre kreditivet, så snart någon politisk för veckling mellan stormakterna i vår verldsdel vore å bane, skulle regeringen ju kunna begagna nämnde kreditiv såsom en nära nog säkert påräknelig fyllnadssumma till anslagen åt 4.de och 5:te hufvudtitlarne, hvilka alltid äro i behof af mera pengar. Emellertid har lyftandet af den för försvarsväsendet afsedda hälft utaf mindre kreditivet 3 en sida minskat öfverskottstillgångarne i riksgäldskontoret och å en annan ökat de utomordentliga anslagen för landets försvar under de sednare åren med ytterligare en half million, och att sluta af den konservativa pressens utlåtelser, komma vid rikedagan för ay wunamnda andamäl än vidare några millioner att påfordras. Försvarsväsendet synes fortfarande befinna sig i ett temligen utblottadt tillstånd, oaktadt de ganska betydliga summor som derpå användts, och utan att nu fästa någon större vigt vid den i en nyligen meddelad insänd a lemnade uppgift om det nästan obrukbara skick, hvari ett regementes )kamPpagnevagnar, förefunnos, ser det ut som bria a ee vore omätliga. nder de fyra sista riksdagarne el å 1841 till 1851 ha ständerna, ör en tee leringsperiod af tillsammans 13 år, i extra utgifter, oberäknadt de ganska tryckande oprdinarie utgifterna för samma ändamål, anslagit åt 4:de och 5:te hufvudtitlarne tillsammans inemot åtta millioner rdr bko, då man till dessa anslag räknar den nu lyftade halfyva millionen från mindre kreditivet, de två millionerna till krigsrustningarne 1848 samt de 150,000 rdr som samma år utgåfvos för den s. k. garnisonsförstärkningen i hufvudstaden. Och ändock ha vkampagnevagnarnep icke kunnat sättas. i skick. Huru klent det stod till med sjöförsvaret hade grefve. von Platen den förtjensten att öppet framlägga vid sista riksdag; men huru förhållandet i sjelfval verket är inom landtförsvaret, har ännu ingen funnit tjenligt att utsäga. :Att det icke är serdeles bra har man emellertid anledning att frukta, då man ser regeringen härför ständigt behöfva återkomma till behofvet af utomordentliga medel. Den hittills följda metoden att riksdag efter riksdag afpressa representationen så stora summor, som möjligen kunna bekommas, utan att uppgifva hvad som verkligen erfordras för att, enligt det antagna och följda systemet, en gång sätta landtförsvaret i någorlunda försvarligt skick, har såsom vi veta icke ledt till målet; bristfällena synas alltid qvarblifva, ödet rean nn nior king nte ndra som icke vet, hvad det är, känner det dock.