Och fram gick med ohejdbara steg den starke, som hafver makten, till dess en starkare komma skall; på höga fjellen, i djupa schakten, det är hans ande, som susar kall. De smittans ilar, som rensa länder; då nattens pilar, som ut han sänder, de slå sitt offer, och slaget täl, ej mur af koppar, ej sköld af stål. Hans hand blott vinkar, och jorden sopas, och i låga jorden, på den de vandra, på den de strida om rang och arf, han blandar slägterna om hvarandra, och skonar ej vett och vapen,, ej lärdom och konsts, ej prakten, och icke skatten, och icke maktem; på kön och ålder han icke aktar; och fångens länkar och hjertats band, så spröde brista för samma: hand. : Så går han skoningslöst från trakt till trakt; mest synes han älska att gästa i de fattiges hyddor, och der går han nära nog från dörr till dörr, och vinkar, och der följer en, der följa två, der tre, der många, der alla. Vi vilja ej här söka utreda ett -hvarföre just der? Säkert ej för att straffa der mer än annörstädes; utan måhända för att äfven på detta sätt låta de skonade veta, att fattige och rike alla äro bröder, och lägga den qvarvarande fattige innerligare till den qvarvarande rikes hjerta, Så hår dödsängelh vandrat i öfver ferötio dagar, innau han syntes stanna. Men troget vandra vid hans sida tvenne hans bröder, Böhans engel och Hoppets engel, och de tröttna icke.