Farisgen och Publikanen), och församlingen bad: Herre Gud, himmelske Fader! vi bedje dig ödmjukligen, att du ville genom den Heliga Anda så regera oss, att vi icke förgäta våra synder och varde säkre; utan hafva en rätt åtrå och ånger och dagligen bättre vårt lefverne, och tröste oss allena dermed, att du vill för din Sons, Jesu Christi skull, vara oss nådig, förlåta synderna och gifva 0oss en evig salighet. Amen! Och vid det de så bedit hade och åter gingo ur templen, medan en mild Augustisol spridde sina middagsstrålar öfver den så friskt belägna, ständigt af svalkande hafsvindar helsosamt genomströmmade stadens breda, glest bebygda gator, stora torg och öppna platser, genombäfvades plötsligt hela samhället af ett doft rop, som ihåligt förnyade varningen: varer icke säkre! ett rop, hvarvid stegena hejdades, och rösterna sänktes, och kinderna bleknade, och bloden isades i ådrorna, ett rop, att dödens engel stigit öfver stadsportens tröskel, att Choleran var der! Men bönens engel, som nyss med sina milda ögon blickade in i menniskornas hjertan och der ingjutit frid och styrka, dröjde ännu hos dem, och ville icke vika för sin dystre broder. : Och ännu en gång samma dag kallade klockorna samman, och folket bad: O, allsmäktige, evige Gud! hvilkens mildhet vidt öfvergår deras förtjenst .och begäran, som bedja dig, utgjut din barmhertighet öfver oss, och tillgif, det brutet är, och föröka i Oss det, som godt är. Genom din Son Jesum Christum, vår Herra. Amen! Och då orgelns sista toner stilla sväfvade genom hvalfven i det snart åter folktoma templet, låg ännu en ensam qvinna qvar och bad, knäböjd nära altarranden, Hon bad ur sitt troende hjertas innersta djup för det enda, hon ägde på jorden, sin fyraåriga son, han, ) 11:te söndagen efter Trefaldighet den 7 Augusti.