Aftonbladet – 31 oktober 1853, sida 3

afgörande hvilken form den efter slutad kamp skall taga; äfven förbehåller sig Ryssland rätt att ifrån dagen för krigsförklaringen begära krigsskadeersättning. CJ (1 Utrikes Korrespondens-artikel. (Prån Aftonbladets korrespondent.) r Paris d. JA Okt. 1853. Ännu alltid samma tillstånd inom den pos litiska atmosferen: en askgrå, tung, qvalmig och orörlig himmel, med den orientaliska frågans eviga mörka punkt vid horisonten. Denna enformiga himmel korsades emellertid i förra veckan af några blixtar; jag vill tala om de temligen talrika politiska arresteringarna som egt rum såväl i Paris som i departementerna, serdeles de vestra, i Tours, Nantes och som man säger äfven i Saumur och Angers. Det vore intressant, men det är temligen svårt att utgrunda anledningarne till dessa åtgärder. Ar det.ingenting annat som föranledt dem än de allmänna symptomerna, den större lifligheten som man anmärkt inom de fiendtliga-partierna, serdeles i det demokratiska, och det ökade deltagande som framkallats af de yttre händelserna? Hafva de sin grund i några bestämda fakta? Jag upprepar, att det är ej lätt att svara. Då man sammanhåller med hvarandra de indicier man kan hemta såväl af de serskilda personliga omständigheterna med de arresterade, som af de orter hvarest arresteringarne egt rum, vore man frestad att tro, att hvad som väckt polisens oro var upptäckten af en viss öfverensstämmelse mellan folk af olika partier, men som tillsvidare höllo samma kosa för att uppnå det första målet. Dermed må nu vara huru som helst, så skulle dessa händelser i nödfall kunna: be--. visa att partierna hos oss icke äro så undertryckta som vissa tidningar påstå, och ingen förnuftig menniska tror i sjelfva verket att de äro det.Partierna äro seglifvade. Man tar ej slut på dem så hastigt och lustigt. Ett parti är ej några personer; ett parti är en idå. Så länge som denna ide icke utrotas, existerar äfven partiet, hvilka materiella stympningar och hoptryckningar man än lyckats underkasta det. Nu är det tre ider som lefva i Frankrike: den socialistiska iden, den parlamentariskt monarkiska ideen, och den republikanska idgen. Hela landet är deladt mellan dessa tre, och det är endast i en-förmedling af dem alla som man kan söka den rätta metoden, om ej att utplåna, åtminstone att lugna dem. Deras sammansmältning är ganska svår, men jag är öfvertygad att deri ligger framtidens problem. Men nu har det närvarande systemet, hvars förtjenster såsom ett -öfvergångssystem jag visserligen icke vill bestrida, ännu icke förvärfvat denna utrotningskraft vis-å-vis partierna, som endast kan hemtas deri att man i rättmätig mån tillfredsställer deras idters fordringar. Det kan ej nekas att den närvarande regeringen bjuder till att sorgfälligt tillfredsställa .de behof som den socialistiska idgen, hvilken egentligen är begörelsens ide, uppväcker hos massorna, men regeringen gör ej det tillräckliga afseendet på den parlamentariskt monarkiska och den republikanska idens moraliska fordringar, och det är att befara, att dessa idder, som under en gemensam påtryckning sträfva att mer och mer sluta sig tillsammans, skola en dag begagna sig af det första utbrottet af den socialistiska ideens missbelåtenhet, och på vinst och förlust sluta förbund med denna, för att kasta oss i nya oredor. Denha utgång står väl ännu icke för dörren, men man märker dock inom opinionen en lutning åt detta håll. Den så kallade Opera Comique-affären går sin gilla gång. Man säger att undersökningarne bragt en hop märkvärdiga fakta i dagen. Den skall kanske gifva oss något ljus i den underjordiska verlden under våra fötter. I den orientaliska frågan stå vi ungefär på samma punkt som då jag skref mitt sista bref. I början sade man oss att freden icke skulle blifva störd. Nu säger man oss att kriget endast skall blifva lokalt. Constitutionel utvecklar i dag denna sednare sats, och faller efter sin vana i förundran öfver sig sjelf, .som alltid förutsagt att det så skulle gå. Hans närvarande sats är att turkar och