Aftonbladet – 31 oktober 1853, sida 2

Blif min kompanjon — sätt in lumpna ett eller två tusen pund, och du får halfparten i affären. Pisisatatvs (eftertryckligt). Icke för alla grufvor i Potosi. OnkEL Jack (godlynt). Nå ja, vi skola ej blifva mindre goda vänner för det. Jag skall icke ändra mitt testamente, oaktadt din brist på förtroende. Din unge vän, — den der mr Vivian, som jag tyckte du kallade honom, — han ser mig ut att vara en klok karl, litet skarpsinnigare än den andra; som det tycks; kanske han skulle ha lust att ta sig en aktie i företaget? Piststratus. I groggmagasinet? Jo, ni skulle just gå åstad och proponera honom det! ÖNKEL Jack. Hvad! J viljen vara aristokratiska i Busklandet, go herrar! Mycket präktigt. Ha ha! — Jaså, de ropa på mig nu — vi måste ge oss af. Pisistratos. Jag skall rida med några mil. Har ni lust att följa med, Vivian? och ni Guy? Hela sällskapet slöt sig till oss. Guy föredrager att gona sig i solskenet och läsa Poeternas lefnad. Vivian deremot samtycker; vi åtfölja sällskapet tills solnedgången. Major Mac-Blarney slösar med anbud på sin tjenst i alla upptänkliga lifvets förhållanden och han slutar med en försäkran, att om vi behöfva biträde i någonting som står i samband med ingeniörvetenskapen — såsom utdikningar, kartläggning, mätningar 0. s. V. — så stod han till vår tjenst, för ingenting, eller så godt som ingenting. Vi förmoda att major Mac Blarney är en civilingeniör, som lider af den oskyldiga vurmen att han varit anstäld i armåen. . Mr Specks yppar för mig i en förtrolig hviskning, att mr Bullion är glupskt rik och T skapat sin förmögenhet från en ringa början genom att aldrig låta ett godt tillfälle gå gig MENAS AEA EEE EA RER EE