Aftonbladet – 29 oktober 1853, sida 3

net och nedslagenhet; vår grannes boskapsjordar voro till :sålu för godt pris. Och de Durhamstjurar och Yorkshirehästar som mr Irevanion skickade er och mig såsöm presenter voro dessutom så frestande, att jag tyckte att vi gerna kunde lägga den ena spekulationen till den andra; och då en af oss skulle ha öfverinseendet öfver boskapaskötseln, och två af oss behöfdes för fårskötseln, så ansåg jag Vivian vara den som bäst passade att öfvertaga förstnämnde departement; och det har också hittills gått rätt bra för nonom. ä 2 Guy, — Ja wvitserligen, Vivian är fullkomigt i sitt element — alltid i verksamhet, allid befallande. Låt honom få vara första man allting, och det kan icke finnas en priktizare karl eller ett bättre lynne — fast han just ieke är någon sällskapsmenniska. Hör! ound-skall, och pisksmällar; se der är han. Och nu tror jag att. vikunna få oss vår middagsmiltid. : Viviaxs kroppsbyggnad har blifvit mer atetisk; bans öga, lugnare och mindre irrande, blickar en stadigt i ansigtet. Haus leende är mera öppet ; men det ligger i hans uttryck en melankoli som närmar sig till dysterliet. Hans jrägt är densamma som den hvilken bäres af Pisistratus och Guy — hvit jacka och vidbyxor; löst knuten en halsduk, till färgen teniligen lysande; en bredskyggig hatt; hans mustacher och pipskögg äro ansade med mer omsorg än våra. Han har en stor piska i bander, och en bössa är kastad ötyer skuldrorna. Helsningar vexlas; ömsesidiga förfrågniagar göras om boskapsoch fårbjördar, och huru hästaffärerna slagit ut på sista marknaden. Guy visar Poeternas lefnad; Vivian frågar om det är möjligt anskafta Clives eller Vapoleons lefnad, eller ett exemplar af Plutarchus: ay skakar på hufvudet och svarar, att om a Robinson Crusoe kan gå an i stället, så har an sett eit exemplar i ett mycket tillträsadt tlstånd, men sor var alltför mycket efterfråaadt för att kunna fås för godt pris. Sällskapet inträder i hyddan. Ungkarlar äre