Aftonbladet – 29 oktober 1853, sida 3

fyller: på: tekitteln, ligger det någonting heligt och! enhglalikt... Huru lyckligt att vår cumberländseka . herde. icke är svartsjuki! Visst icke så gom skulle der finnas nåt gon anledning dertill, hur afundsyärd hat än är; men der det äroså ondt om någor Desdemonay kan ni icke ana huru grönögd man finner hvarje Othello! De-ökta männen äro i allmänhet förträffliga, men dehbör dock besinna gig två gänger, hvilken kundefå Just att spela Casszio uti Busklandet! Der är hor emedlertid, dsn kära varelsen! — skramlande bland knifvar och gafflar utslätande bords: duken, framsättande sslt kött, och den säll. syuta lyxårtikela pickles (sista burken af vårt förråd); och produkterna sf vår trädgård och vår hönsgärd, som få buskmän kunna skryta af — och de nybakåde kskorna, och en kittel t6 vid hvarje måltid; intet vin, ö! eller spirituosa — sådant vankas endast vid högtidliga tillfällen; Vi hade. just läst till bords (ett bruk som vi bibehållit från det dyra moderlandet) då vi utifrån förnimma buller; fotsteg och hundskall. Nägra gäster hafva amländt: De äro alltid. välkomna i Busklandet. Måhända någon DEEP para som söker Vivian; kanske den: fördömda grannen, hvars får alltid Jöpa öfver till våra. Lika godt, ett hjertligt välkommen till hvem det vara må — vän eller fiende. Dörren öppnades; en två, tre fremliegar. Flera talrikar och knifvar; tagen. edra stolar, J, kommen just lagom. Litom oss först äta, och sedan — hvad nytt? Just som fremliögarne Sätta sig ned, höres en röst i dörren.— : 2 sDuå skall se mycket väl efter den bär hästen unge man: led honom omkring något litet; tvätta bakbenen med salt och vatten: spänn så al sadelpåsårne; gif dem åt mig. De äro säkert förvatade, vågar jag påstå — men det är också. nyttiga Päpper. Hela kolonieng blomstring bero på dessa papper. Hvaå skulle det blifva af. eder, alla om någon olycke tiftsde dem; jag ryser därjag tänker derpå.s — Ock utstyrd i emw kypert-jagtrock, prydö med förgylda knappar, försedda med en väl