Aftonbladet – 29 oktober 1853, sida 2

Pisistratus. — Min bästa Guy, hvar i all verlden har ni hållit tili? Guy. — (i det han triumferande framdrager en bok ur sin ficka) — Se här! Dr Johnsons Poeternas lefnad. Jag kunde icke förmå krämaren ait låta mig få Kenilworth, fast jag bjöd honom tre får derför. En gammal, klen stackare den här dr Johnson fruktar jag; så mycket bättre; boken skail räcka så mycket längre. Och här är dessutom en Sidney-tidning, den är bara två månader gammal! (Guy tar en kort pipa från sin hatt, i hvars band den varit instucken, fyller den och tänder på.) PisisrratUs. — Ni måtte ha ridit åtminstone trettio mil. Hvem skulle väl ha trott er min bäste Guy om att blifva en bokjägare! Gur Borpina — (filosofiskt). Ack, man känner icke värdet af en sak förr än man förlorat den. För resten är det icke värdt att ni pipar mig stackars kräk för den saken; ni. sjelf påstod ju att ni pinades till döds af de här böckeroa, innan ni hann erfara huru långa aftrarne blefvo dem förutan. Och då var det gamla häftet af the Spectator den första nya bok vi kommo öfverl — så lustigt! PisistraTUs. — Mycket sannt. Den bruna kon har kalfvat medan pi varit borta. Vet ni hvad, Guy, jag tror vi icke få någon skabb i bjorden i ör. Om så är, få vi vackra fyrkar att lägga af! Det börjar gå oss väl i bänd nu för tiden, Guy. Guy Borping. Jag det är mycket olika mot de första två åren. Ni var lång i synen då för tiden. Så klokt af er det likväl var att påyrka att ni skulle söka vinna erfarenhet å en annans nybygge innan vi satte vårt eget kapital på spell Men, vid Jupiter, hade icke de här välsignade fåren varit i stånd att göra en menniska tokig! Först kommo de silda hundarne, just som fåren voro tvättade och fördiga att klippas; sen de satans skabbiga fåren från Jos Timmes, hvilka vi funno stå och med sådant välbebag skubba sidorna emot våra stackars lama, som icke anade nägonting ondt. Jag undrar på att viicke gåfvo alltsammans på bäten. Men Patientia fits —