Aftonbladet – 28 oktober 1853, sida 1

Article Image
mo nm mr a Fart DU KEPVRSRA TR TT ER SEPT MIST i P. M. Hööks vid Nybrogatan å Ladugårdslandet; kilar beräknas priset efter det ntrymme de upptaga. teman der henna STOCKAOLM, den 28 Oktobor. Pyska czarens personlighet. Från en af våra prenumeranter i landsorten mottogo vi för några dagar sedan följande skrifvelse som vi först ämnade lägga å sido till andra dagligen ingående skrifter, hvilka icke kunna i bladet införas, men som vi efter en förnyad genomläsning ansett nyttigt att offentliggöra, emedan den lemnar oss tillfälle till några erinringar, hvilka under närvarande omständigheter icke torde sakna sin vigt. Skriften lyder sålunda: Till Redaktionen af Aftonbladet! Uti en polemik med Svenska Tidningen, som syntes vilja beklaga sig öfver att Aftonbladet i sina artiklar öfver den orientaliska frågan icke skall iakttaga nog grannlagenhet emot jordens mäktigaste herrskare, Hans Maj:t Kejsaren af Ryssland, har Aftonbladeis Redaktion i N:o 241 bland annat anfört följarde: Hvzd emellertid Ryska Kejsarens egen personligbet vidkommer, är det så längt ifrån att vi brustit i grannlagenhbet emot den, att vi tvärtom alltid erskänt de utmärkta herrskareegenskaper, hvarigenom han förduvklar alla de andra herrskarne, och hverigenom han ocksä hos det egentliga ryska folket vetat att förvärfva sig en till fanatism gränsande popularitet, som ingen annan af Europas monarker äger hos sitt folk, om icke de brittiska ösrnas drottning; men ett är czarens personlighet, och ett ahnat den ryska politiken, ec. Uti det återstående af artikeln har Aftonbladet dersfter uttryckt sig tillräckligt tydligt för attej missförstås, bäde om den ryska politiken och isynnerhet om skiljaktigheten i det sätt och den ton, som den halfofficiella Svenska Tidningen begagnar när det är fråga om Rysslands politik i jemnförelse med det!sätt och den ton som i samma tidning användes angäende Englands politik, så snart nägon skymt framträder, att denna sednare kunde ställa sig på frihetens sida eller emot vännerne i Ryssland. : Men Aftonbladets ofvan citerade yttrande avgående den ryska kejsarens sutmärkta herrskareegenskaper, innefattar i aila fall ett ampelt uttryck af bifall, att ej säga beundran. Med det anseen e och den auktoritet Aftonbladet äger hos publiken, samt med den starka accent, som yttrandet har fätt uti den ordställning hvari det förekommer, torde det derföre anses ursäktligt om Aftonbladets läsare önska och gerna skulle vilja utbedja sig säsom serdeles intressant, en något nårmare utveckling eller motivering at det äberopade omdömet om de utmärkta herrskargegenskaperna, helst der större mängden af läsare annars möjligen icke hafva så lätt att uppfatta skilnaden mellan personlighetens: af Aftonbladet upphöjda herrskareegenskaper och regentens politik, den Aftonbladet ogillar. Tillätes det insändaren, att i detta hänseen-:ea på egen hand söka gissa till Aftonbladets meniog, sä synes det visserligen lätt att förklara, hura Hans Maj:t alla Rysvwars sjelfherrskare, genom sin personlighet och det skaplynne han ädagalägger, mäktigt kan imponera på massorna i ett land, der för öfrigt pressens frihet är helt och hållet undertryckt, der hela den tysiska och moraliska maktens tmachiveri kan ställas till förfogande i och för dyvastiens förgudande, och hvarifrån det säledes egentligen är den på befallning, eller at det officiella lycksökeriet och servilismer konstgjorda, förtjusningen, som kommer till utlandet, stundom uti en temligen skärande motsats till hvad vissa ryska författare eller andra som vistats der en längre tid, såsom marquis de Custine, Golowina och flere andre veta att berätta. Så kan man t. ex. lätt föreställa sig, att czarens oförutsedda och ständiga resor från den ena ändan af riket till den andra, der han kommer oväntad som en meteor, i förening med hans stora och stätliga figur, samt begreppet om den kolossala makten af hans varde, skall i den stora massans föreställniug läta honom framstå säsom ett slags Försyn eller Nemesis, för hvilken allt, ifrån den lägste till den högste, bäfvar. Lägg härtill att han, fastän i allmänhet med full vetskap tolererande säsom oundvikliga de missbruk och det mutsystem inom hela embetsmannahierarkien, hvarom man hör berättas af alla som uppehällit sig i Ryssland, likväl någon gång, när det gär så oförskämdt till väga, att en allmän skandsl deraf uppstått, statuerar ett exempel och degraderar en generalsperson eller annan dignitär till simpel soldat, hvilket genast utbasunas i alla rikets tidningar såsom ett prof på regentdygd och hög kärlek till rättvisan, oeh det blir då förklarligt nog om en man i en sådan ställning kan ätnjuta en stor popularitet hos massoras, som icke äro i tillfälle att inse eller känna, att oftentligheten ensam skulle uträtta huudrade fänger mera till kruptionens och missbrukens motande, än dessa enstaka fall j mellankomst. a sjelfhorrskarens Allt det nyss uppräknade synes emellertid h innefatta någonting så utomordentligt i sig tjelf eller ådagalsgga en sädan statsvishet eller så utmärkta herrskare-egenskaper, att de fördunkla alla de öfriga monarkercas. En annan egenskap som man känner hos H. M. kejsaren af Ryssland, enligt hans egna flera gänger fällda yttranden, är att han af själ och bjerta hatar det konstitutionella systemet. Ännu en apnan, att han aldrig förlåter en felande. Den som vill hafva ett exempel på hans lynne och äsigter i detta afseende, kan läsa den rörande berättelser om furstinnan Trubetskoy, och om kejsarens afslag på hennes nädan. sökaing sedan hon i flere är hade åtföljt sin man till Siberien, hvilket utförligt finnes relateradt i det förlidet är här utkomna serdeles intressanta och rikhaltiga arbetet: Ryssland under Czarväldet, äfvensom i markis de Custines verk. Man erinrar sig härvid äfven, ur den tidens officiella tidningar, på hvad sätt exsekutionen verkställdes å flere af den ryska adelns medlemmar, såsom Muravieft och Pestel, deltagare i den konstitutionella komplotten 1824, hvilka törst blefvo örfilade inför fronten af det uppställda manskapet, och derefter hängdes för detta politiska brott, som likväl itminstone hade det för invånarne i andra länder ursäktliga syftemälet,icke att störta dynastien eller införa en republikansk statsform, utan att förskaffa ryska riket en monarkisk konstitutionell grundlag. Slutligen mä det gerna medgifvas, att kejsar Nikolaus, efter hvad man allmänt hört sägas, är en öm familjetader, älskvärd mot sin slägt och sin omgifning, samt ridderlig i uppförandet mot sin kejsarinna ända derhän, att han uppfyller hennes minsta fantasier. Men ömbeten om sin egen afkormma och sina närmaste, samt begäret att göra lifvet för dem så behagligt som möjligt, är i sig sjelf något så naturligt, att det aldrig utom hos tarstar as säsom någon serskild förtjenst. För öfrigt kterfiones denna dygd, om den så skall kallas, att vilja förskaffa de sina de största möjliga förmåner, när det betslas af folket, nu för tiden i hög grad nästan hos alla dynastier samt utgör just ett af deras utmärkande drag. Öfvertygad, att det mesta af hvad bär blifvit anfördt instämmer med redaktionens egna tankar, vägar insändaren boppas öfverseende för den önskan han derjemte tagit sig friheten yttra, att nägot närmara få tydliggjordt inför allmänheten, buruvida det härutöfver kan vara nägot 2nnat eller mera, hvaruti man bar att söka skillnaden mellan de utmärkande personliga berrskareegenskaper hos den store kejsaren, åt hvilka redaktionen skänkt sitt bifall. och den ryska

28 oktober 1853, sida 1

Thumbnail