Aftonbladet – 27 oktober 1853, sida 2

— Den mantel af rättrådigbet och ridderlighet hvarmed Svenska Tidningen sä skickligt sökt drapera sig, blir alltmera trädbar, utan tvifvel till en egen känsla för mången ärlig konservativ, somfått bidraga betydliga summor till Svenska Tidningens underhätl. : Nyss upp rörde den bimmel och jord öfver Aftonbladets vägran af ett i tidningen sjelf uttryckt bifall till kringsändande med Aftonbladet af ett aftryck ur Sv. T., och vär vi nu framlagt detta i A. B. uttryckligen gifoa bifall, söker den svänga sig ifrän saken med förklaringen att det icke var nägot bifall, emedan det gafsett par dagar för tidigt, och endast gafs i tryck, då det tilllika bade bordt gifvas muniligt. -Lika Iumpna äro dess öfriga försök i dagens nummer att göra oss till ljugare, hvarvid den icke en gäng försmöår att oriktigt citera våra ord (angående rättigheten för Sv. T. med A. B. att skicka sitt blad,, hvaraf den i stäl let gjort en skrift, hvilket alldeles -bortblandar saken.) Den söker vidare låta päskina, att en tidningsredaktion ej skulle vara lika mycket moraliskt och juridiskt ansvarig för sålunda med dess blad försända bilagor, antingen de nu kallas bihang eller ej, som för sina egna artiklar, och vill äfven insinuera, att arfvode lika fullt mäste betalas på posten för utsändandet af sådana bihang, hvilket är en uppenbar osanning, emedan så beskaffade bihang icke inläggas eller ioblandag i tidoingen utan endas afräknas. När dessa stöd äro undandragna, ramlar allt det öfriga af dess argumentation. I denna del hafva vi ingenting vidare obytt med den ärade redaktionen. Huru deremot den tidningsredaktion, som när dep ej för alla sina fordringar uppfyllda; skriker om exempellöst hån, missbruk af pressmakten och illiberalitet, sjelf handlar mot sina medbröder, fill och med inom den konservativa pressen, mä följande rader i gårdagens Posttidning upplysa: — — — Oeh denna ursäkt mäste blifva så mycket amplare, som Svenska Tidningen sjelf helt nyligen gjort sig skyldig till en lika beskofad vägran. När utg. af PT,, i början af nästlidne mänad, skriftligen hos utg. af Svenska Tidningen anhöll, att få med hans tidning kringsända ett extrablad, samt att detta måtte, på sätt för kringsändandet är af postdirektionoen föreskrifvet, i Sv. T. ä kringsändningsdagen tillkännagifvas, återkom budet med det muntliga svar, att sädant icke mötte nägot hinder; men senare erhöllo vi ett skriftligt tillkännagifvande med denna föreskrift: På bladet bör väl ieke tryckas att det såsom Bihkang ätföljer Sv. Tidn., enär det icke utgär från denna tidnings redaktion (!?).— PT. hade då ingen annan utväg, än att försöka, huruvida postverket ville med ett så beskaffadt samtycke nöja sig, hvilket för den gängen lyckligtvis inträffade. Och när krivgsändningsdagen kom, innehöll S. T. intet annat tillkännagifvande, än detta: Utgifvåren a! Postoch Inrikes Tidningen har begärt att med Sv. Tidningen sculle få följa ett blad, innehållande aftryck af de upptatser, som vexlats i en tvist mellan en insändare till Sv, Tidn. samt Postoch InrikesTidningen, rörande spräkets renhet, om hvilken tvist Sv. Tidn. sjelf äfven yttrat nägra ord. Vi hafva icke haft nägot skäl förvägra Posttidningen ett nöje som ensamt för henne kan vara ett sädant,. Läsaren torde finna7att besagde tillkännagifvande är åtminstone icke mindre snäft, än det, som AB. den 20 Juni bestod Sv. T. sjelf, men hvilket Sv. T. tycks hafva ansett i det närmaste liktydigt med en vägram. Vi beklaga att den, som så fiffigt himla sig öfver andras beteende,, icke sjelf iakttager eti Ivackrare ; emellertid skola vi bättre se oss före er annan gäng, innan vi lita på Sv. T:s framställning.x ) Vi bedja våra läsare om förlåtelse att vi så länge sysselsatt dem med berättelser om. enskilda transak tioner malian tidningsutgifvare, men hvar och en vill naturligtvis så länge som möjligt gälla för hederlig karls. För egen del ha vi sökt undvika alla enskilda trans sktioner med en redaktion som visat sig så litet graunlagt