Aftonbladet – 26 oktober 1853, sida 3

Carl Palmstedt. s (Insändt.) Ån ett ord om: Flottsundsbro. Oaktadt frågan om Flottsundsbron nu så till vida. ör afgjord, att bron åter, pefter verkställde reparationer, blifvit upplåten till bezagnande, anse vi-oss icke böra vägra plats för nedanstående påminnelser från den första insändaren i ämnet. Ett litet —p— har uppträdt i Aftonbladet för den 18:de i denna mänad, för att genmäla våra anmärkningar vid Konungens befallniogshafvandes i Upsala lön åtgärd att tillåta vindbryggans vid Flottsund indragning, och sålunda hälla allmänna landsvägen stängd i två och en half mänad. Det gläder oss bäde att det lilla —p:t— icke kunsat bestrida sanningsenligheten af någon bland vära uppgifter; äfvensom att i hela försvaret ingen ends omständighet anförts, fom i ringaste män innebär en giltig ursäkt för länsstyrelsens egenmäktiga åtgärd. Försvaret är bygdt på — en liten kugge i ett litet bjernbjul hörande till Flottsundsbroens särdeles enkla mekanik. — Med detta jernbjul förhäller sig alldeles vå som —p— säger, nemligen ait ett mindre jernI-bjul en längre tid (rättare sagdt i fera är) varit i saknad af en kugg, hvilket dock icke hittills orsakat hinder vid brons uppdragning eller nerfällning., Men ins. förtiger att icke jernbjulet, utan blott en aodell af detsamma — naturligtvis försedt med fulla antalet kuggar behöft sändas till ett gjuteri, äfvensom att jernbjulet genast då koleraskräcken hade börtjagat all besinning hos länsstyrelsen och brodirektionen — avilka äro identiska — för säkerhets skull af landshböfding v. Kremer reqvirerades frän Flottsund och bos honom förvarades med samma ömhet, som allt jet hvilket är horom köärast. — Länsstyrelsen bar :äledes intet ögonblick sväfrat i ovisshet om rätta meningen med den föregifna bröreparationen, hvilen blott varit ett hemligt svepskäl för att göra bron farbar, och icke fästat ringaste afseends på resandes i 1834 ärs författning dem tillerkända rättighet att atan hinder begagna allinän farled. Dertilt hade blott behöfts, att det skrinlagda bjulet anbringats på sin plats, då bron varit lika brukbar som förut. — Mävgfaldiga erinripgar mot ofoget bafva blifvit gjorda nos brodirektionen, som medgifvit det orätta i ätgär!en, men åberopat den högre viljans absoluta välde. Men just i länsstyrelsens ofvan anförda ätgärder ligser det klandervärda. En osanning — den nemliger att bron hålles stängd för pögäende reparation — kolporteras genom länsstyrelsens egen kungörelse, och resande tvingas att i flera veckor färdas en längre .ch Sämre väg endast för att slugna, de förkräckta i Upsala, hvilka dock, såsom i vår förra ippsats visats, derigenom icke nu skyddas mera från solerasmitta, än om resande få färdas öfver den en half mil från Upsala belägna Flöttstndsbron. Det :gger nägot vidrigt i blotta tankan att en embetsayndighet, med det moraliska inflytande som en läns. tyrelse kan ega om den rätt vårdas, kan gifva sitt wssende till pris af blott fruktan, och föregå med xemplet af lagöfverträdelser — endast af sjelfviska motiver. I hvilken ömklig dager framstår ej länsstyrelsens i Upsala bändlingssätt,jerafördt med samma styrelses i Götbeborgs bandlimgssätt, då dess egen chef — srefve Rosen 1834 sjelf väråade kolerasjuka och sjeli ledsagade de första koleraliken till det sista hvilocurmniet ! Jäst under en så kritisk tid rom den närvarande såde länsstyrelsen i första rammet bördt föregå med :Xempel af mod, lugn och af laglydnad. Vi afsluts värt svar till —p— med att eritra om Carl der jortondes ord till Stockholms styresmän -strax efter aoleragpidemiens slut 1834, då han i sitt kraftfulle -präk skildrade sjukdomens fsror och den allmänns pförskräcktheten under denna nyss slutade olyckstiden: Sådana förhållanden — sade han — förvirra och nedpslå de svaga själarne, men framkalla hel kraften shos de stärka. Säger Stockholms stads invånare ati deras mod, deras kraft, deras försakelser och deras släglydnad har skänkt mig tröst under denna Mss slustade sorgliga tiden.r t ARN RA En bro: söm verkligen. behötde spärras. Fill; Redaktionen -af Aftönblädet! Det Hår Inge förvåtat insändaren att ingen fäster vederbörandes uppmärksamhet på ett oskick, som. deröst det icke förekommös, lätt kan kosta mången ifvet. Mån har nemligen öppnat den nya.vägen förbi Widäbgen utom Kungsholmstull till nya Franebergsbro innan vägen ännu är farbar, och derjemte förstört en del af den gamla bron utan att tillstänga gamla vägen. Härigenom kan det. lätt hända att den, för hvilken dessa anordningar: äro okända, och som i mörkret far från eller till Drottningholm, kan Köra rakt i sjön. Att ej redan nägon räkat ut för ett sädant missöde är verkligen förvånande; men åå insätdaren hört omtalas att sädant mer än en gäng varit på väg att inträffa, har han beslutat att på detta sätt fästa vederbörandes uppmärksamhet på det öfver) klagade förhållandet, under förhoppning att det skyndsamligen afbjelpes, Bvartsjöbo, Av ri RÄTTEGÅNGS. och POLISSAKER. Näriogsidkerskan Häggberg, såm häller krogrörelse vid Glasbruksgatan, har en hund hvilken flere gänger bitit förbigående personer. I gär hade hunden bitit: stadssoldaten. Millberg så illa i banden a: han är sängliggande sjuk, Vid polisförhör i dag förordnades att hunden skulle vid vite af 8 rdr 16 sk. bko. senast dödas. i ; — NäringsidkarenRundqvist bade -gåri sällskap : med krogföreständaren Nylander passerat Slussen, dervid-de å troitoiren anträffat mängelskan Wessmar, i: som burit en korg och sämedelst hindrat passagen. Wessman gjord uppmärksam på förordningen om att icke ä troitoirer bära korgar, hade blifvit otidig, hvarföre Runiqvist tilldelathenne en örfil, hvaraf blodvite följdes Rundqvist, i-dag inkallad till polisförhör,: dömdes att böta 14 rdr bko samt ersätta måälssvaren med 2 rdär och vittnena med 32 sk. hkao hvar. rt