Aftonbladet – 26 oktober 1853, sida 2

den är stor — gå åstad till en ännu ieke civiliserad stat. Den Gamla Verldens missförhållanden försvinna uti den Nya! Utvandring är naturens svar på det upproriska ropet emot mannamån. Så skulle statsekonomen svara. Ack, min son; tyvärr fann jag äfven i afseende på dig icke något svar på detta resonnement! Jag erkänner således att Australien skulle för din kusins missnöje och begär öppnå den bästa säkerhetsventilen;. men Jag erkänner också en aunan sanning, som är denna: Det är icke en hederlig man tillåtet att förderfva sig sjelf för en annans skull. Detta är nästan den enda af Jean Jacques satser, hvilken jag med nöje kan skrifva under! Finner du dig stark nog att motstå allt det inflytande hvarför ett kamratskap af detta slag skulle utsätta dig — stark nog att bära hans börda såväl som din egen — js, äfven stark nog samt vaksam och omtänksam nog att förebygga det icke detta inflytande skadar de andra,. hvilka du åtagit dig att leda. och hvilkas öden äro anförtrodda åt dig. Tag dig god tid och öfverväg moget, ty detta får icke bero på ett ädelmodigt hjertas ingifvelse. Jag föreställer mig att din kusin nu skulle ställa sig under din uppsigt, med ett allvarligt uppsåt till bättring; men det ligger en stor och fruktansvärd åtskilnad mellan allvarligt uppsåt och ståndaktighet i utförande — äfven hös den bäste af oss. Vore det icke för Rolands skull, och hyste jag en solgrand mindre förtroende till dig, skulle jag aldrig ett ögonblick ha kunnat falla på den tanken att på dina unga skuldror lägga en så stor ansvarighet. Men hvarje ny ansvarighet ör för en allvarlig natur ett nytt stöd för dygden; — och allt hvad jag nu af dig begär är — att ihågkomma att det är en vigtig och högtidlig börda, som man icke bör påtaga sig utan att på det noggrannaste pröfva måttet af den styrka man eger att bära den. Om två dagar inträffa vi i London. — Min anakronism, din orolige och öme 4. Cm Jag befann mig på mitt eget rum då jag läste detta bref, och jag hade just slutat det,