Aftonbladet – 26 oktober 1853, sida 2

re oe TEA TRI Rien? nn, ERS EIRDe pinionsyttringar från landsorten i spärr. . o ningsfragan. Man tyckes nu i landsorten, att döma af lera dess organer bland pressen, allt mera comma till insigt af det onaturliga och rent vf skadliga i spärrningssystemet, Så yttrar . ex. Wermlandsposten, sedan den omtalat le radikala spärrningsätgärder landsbygden närnast omkring Carlstad vidtagit mot denna stad och de deraf uppkomna ledsamma följderna: Men vi hafva oss väl sjelfva att tacka för hvad som sker; ty det är just städernas fanatiska spärrningsraseri som uppskrämt landsbygdens befolkning och narrat dem till lika okleka ätgärder. Men vi vilja hoppas att man nu blifvit vis af skadan och att spärrningar för kolera aldrig mer skola komma i fråga, derest hon, ännu en gäng besöker vära bygder. Bohus läns nya tidning) uppträder ej mindre bestämdt emot spärrningarna; vianföra ur desg sista nummer följande: I första häpenheten och förskräckelsen, då man blott rädfrägar sjelfbevarelse-instinkten, tyckes det radikalaste vara att gömma och spärra sig ju nogare ju bättre. Men är det konstateradt att farsoten sprider sig endast genom beröring? Och om än så vore händelsen, är det möjligt att konseqvent utföra spärrning utan i förening med hungersnöd, syonerligast för den ort som olyckligtvis blifver af farsoten angripen? Det är i sanning väl för herrar spärrister att icke enhvar hyllar deras åsigter, ty de kunde då lätt komma att riskera ganska mycket och slutligen bokstafligen stupa för sina egna satser. Spärristerna vilja ieke vidgå att trafiken lider af spärrning, utan snarare, enligt upplysningarne i lördags, tvärtom; efter deras logik skulle spärrningen till och med befordra lif och rörelse. När man vet med hvilket besvär de fleste landtboer, efter ofta en onödig krokresa af flera fjerdingsväg fått anskaffa sig sine, stundom kostsamma och blott för en enda -gåog gällande sundhetsbevis, hvilka ibland för någon ofullständighet blifvit vid bommsrae till räga på allt kasserade; må det-ätminstone medgifvas att detta ej gerna kunnat uppmuntra trafiken. Härtill kommer att allmogebns beroende af stadsboerne är nomera betydligt förändradt sedan landtbandeln började, och allmogen ä dessa icke spärrade platser kan få sälja och köpa till samma priser som i stad. Det gär väl an för hrr spårrister att under sädane förhållanden lefva till en tid på sina inköpta förlager; men alla de många som existera för dagen, kunna icky under :nsksänkta arbetstillfällen och enisig sSY3:: dyr tid resoonera på samma sätt, utan må det förlätas dem att de blifva otäliga, när icke ens illusionen på spärrningens förträfflighet g7arstär s:som valuta för de ökade skatter dem förestä. Det hjelper icke att hrr spärrister dyrt försäkra och utropa: Spärrningen har ovilkorligt Varit orsaken attvi tills nu undsluppit kolerän!, — ty då invändes helt enfaldigt: Men Kongelf som ingen gång haft spärrning och är uti all stundelig beröring med Götheborg, ojemförligt mera än Uddevalla, har ju hittills äfven sluppit sjukdomen!, — andra exempel att förtiga. Spärrniogsväsehdet kan hvarken frän moralisk eller praktisk synpunkt försvaras, hvarför det ock förr eller sednare måste totalt öfvergifvas.x : Öfver samma ämne har Mariestads Veckoblad för d. 22 Okt. en längre väl hållen artikel, kallad Det lillå krigets, hvarutur vi göra 083 ett nöje af att meddela våra läsare följande: RE Vi mena det pågående spärrningskriget som på tvänne vis föres med mycken hätskbet,:dels direkt, derigenom att en del kommuner betraktar hvarje kommande säsom en dödsfiende och behandlar honom derefter, och dels indirekt säsom meningskrig mellan gersoner, mellan särskilda orter, och slutligen argast mellan nägra tidningar, som kömpa för motsatta meningar. : Saken är allvarsam oeh förtjenar i allo den ifver, hvarmed den behandlas. Nekas kan. dock ej, att Spärrningsifvern låtit komma sig till last ea mängd befängda beslut och åtgärder, som gifvit lastarenom rum, samt förtagit den moraliska kraft, som hvarje äsig. behötfver, för att vinna gehör och bibehälla förtroende. Icke nog att menigheter och enskilda mängenstädes förnekat den mensklighetskänsla, hvilken mean alltid mäste förutsätta såsom ett grunddrag i det kriskna samhällslifvat; — man har trotsat lag och författningar, och upproriskt satt sig upp emot allmän Jordning. Häri bestär det lilla kriget, hvilket i denna Istuad utan tvifvel hade varit ett brinnande stort inbördes krig, om -icke landshöfdinge-embetena på ätskilliga stallen hade visat de upproriske inom laglig) råde. hen na förnekat kolerans smittsamhet lagt heten att genom lämpliga försigtighetsmått fa NR lvärja smittan; men deremot påstås, såsom af erfarenheten bekräftadt, att äfven den härdaste spärrning licke är osvikligt skyddande, hvarpå farsotens utbrott i mängfaldiga spärrade städer är tillräckligt bevis. II Jönköping t. ex., hvarest sädant inträffat, hafva locksä äsigterna undergätt, icke blott jemkning, utan betydlig förändring. Icke utan goda skäl. päståspärrningsmotständarne, att det onda skulle göras längt I mindre skadligt, om de summor, som nu förslösas på