Aftonbladet – 26 oktober 1853, sida 1

Jag hör fönstret öppnas för tredje gången; gitve Gud han kunde lösa stjernornas sanna astrologil Der stå de, klara, lysande, vänliga. Och jag finner mig sjelf sträfvande cis i: himmelens harmoni införa denna irrande kamrat! Det är ena ädlare uppgift, skulle jag tro, än både astrologers och astronopiers! Hvem ibland deur kan upplösa Orions bälts? Men hvem ibland oss har icke af Gud blifvit begåfvad med kraft att leda menniskosjälens bana och handlingar? Alltid din ömme fader 4. Ga Två dagar efter mottagandet af detta bref kom det följande; och ehuru jag gerna gkulle vilja utesluta sådana. hänsyftningar på mig sjelf, hvilka måste tillskrifvas en fars partiskhet, är det likväl så nödvändigt att bibehålla dem i samband med framställningen om Vivian, att jag icke har något annat val än att hoppas på välvilligt öfverseende red det ömma smickret. Min käre gon, — mins förhoppningar voro icke för öfverspända i afseende på den verkan som din enkla historia skulle ågtadkomma på din kusin. Utan stt påpeka någon kontrast med hans eget uppförande, beskref jag. den scen i hvilken du vädjade till vår sympati uti striden mellan kärlek cch pligt, samt begärde vårt rid och vårt stöd; då Roland rättframt tillstyrkte dig av berätia allt för Trevanion; och då du, midt under gådana sorger, hvilka hjertat i ungdoraen knappast synes mäktigt att bära, instinktmessigt step fast i sanningen, och conningen bar dig rygg ifrån skeppebrottet, Jag förtäljde heoaom om dina tysta och manliga strider — ditt beslut att icke tillåta passionens egoisra att göra dis oskicklig för målet och syftena med detta andliga prof som kallas lifvet. Jeg fravaställde dig sådan du var, ännu omänksam om vårt bästa, intresserad i våra ins