FAMILJEN CAXTON. 3 Nat Ar SIR EDWARD BULWER LYTTON, Till Pisistrats Cazxton. Min käre son. — Det skulle icke tjena till någonting att berätta dig alla de svärigheter jag i början bade att bekämpa vid utförandet af mitt värf, eller att upprepa alla de medel hvilka jag, handlande efter din anvisning (som häfdat sin rigtighet), användt för att uppväcka länge sofvande och förvirrade känslor, och stöcka andra, som länge varit i brådmogen verksamhet och zaed förfärlig bestimdhet framstått. Svårigheten var belt enkelt den: jag hade framför mig en mans förstånd uti gall! hvad gom är ondt — och ett barns okunnighet uti allt hvad gom är godt. I rent verldsgliga saker, hvilket underbart skarpsinne, uti de enkla begreppen om rätt och orätt, hvilken grof och förfärlig slöbet! Den ena gången måste jag anstränga hela mitt arma förstånd uti en kämpalek om det sociala lifveta mest invecklade mysterier; den andra måste jag med motvilja sysselsätta mig med fingervisning i de allmännaste och närmast till hands liggande moraliska begreppens a-b-c-bok. På ena stället hieroglyfer, på det andra kråkfötter! Men så länge hos en menniska finnes ömhet, der har man Natur att börja medl Att undanrödja allt det skräp som blivit samladt på densamma, att åter göra igen till denna Natur fri och öppen — det är det enda man har att göra. 61--16, 186, 167, 169, 173, 175 187, 188, 190, 191, 193— , 197, 200, 202—204, 206, 208, 209, 212, -214—218, 226, 221, 223, 224, 226, 227 —230, 232, 233, 235—237, 239, 241—243, 245 och 247.