Aftonbladet – 26 oktober 1853, sida 1

from vördnad för de döde — än ett tillbedjande af grafvarne. Vi satte oss ned på hövar af förvittrade stenar och det var der som jag 1Or luuvin iviäiarade hvad Roland Vor i sin ungdom och hvad han hade drömt: att en son skulle blifva för honom. Jag visade konom hans: förfäders grafvar och förklarade för honom hvarföre de voro heliga i Rolands ögon. Jag föreställer mig att jag hade hunnit ett vackert stycke väg då jag fått horom att längta att få inträda i det hem som skulle ha varit hans; och jag likväl kunde få honom att stanna af egen drift och säga: Nej, jag måete först göra mig detta hem värdigs. Du din illsluga satiriker, du skulle då ha lett åt mig vid att höra mig hos denna sluga, skarpsinniga yngling inopregla allt hvad ni hvardagefolk förstå med namnet Hem — dess förtroende och sanning, dess enkla helighet, dess fridfulla lycka — varande för verlden detsamma som samvetet är för menniskosjälen. Och derefter började jag tala om hans syster, som han dittills knappast nämnt — om hvilken han knappast syates detringaste bekymra sig — jag påkallshonneg bistånd för att hjelpa fadren och ; ör hemmet dyrt och kärt, Och ni vet, sade jag, sit om Roland skulle dö, vore det en broders pligt att blifva henne i faders ställe; att värna hennes oskuld — at skydda hennes vsamn! Et godt namn har då någonting att betyda. Er far hade icke så orätt då han lofprisade det, Ni skulle då tycka om att bära ett namn, som er syster kunde vara stolt öfver att erkänna! j Medan vi talade kom Blanche plötsligen till stället och kastade sig i mina armar: Hon betraktade honom såsom en främling; men jag sig hans knän svigta. Och hon stod i begrepp att räcka honom handen — men jag höll henne tillbaka. Varjag grym? Hanahsåg mig vara det. Men sedan jag skickat bort