Aftonbladet – 25 oktober 1853, sida 3

BLANDADE AMNEN. EN SNABBLÖPARE. Inom kretsen Radomisl i guvernementet Kiew finnes uti byn Gummennick, tillhörig adelsmarskalken Bogdanowitseh, en bonde vid namn Timofej Marusja, som af naturen är snabblöpare. Intill sitt fyrationde är kunde ban vanligen med lätthet gå ända till 10 verst i timmen och derutöfver, utan att känna sig trött deraf. En gäng skickades Marusja med ett bref, 200 verst, till en aflägsen egendom, och återvände hem precist inora3 dagar, bärande på ryggen ett mätt hveta och tio brödstycken, hvarmed man undfägnat honom då han erböll svar pä brefvet. En annan gång blef han af sin matmoder skickad att följa en hund 60 verst; men som hunden tröttnade redan vid 20:de versten, tog Marnosja sin kamrat på armen, bar honom till ort och ställe, och var tillbaka innan aftonen. För närvsrande är karlen 50 är gammal; men äfven ännu, dä han om morgonen kl. 7 skickas från Gummennick till staden Radomisl, en väg af 25 verst, ätervänder han hem kl. 12 på dagen. Han gär alltid barfota, till och med om vintern och ätven vid stark köld. Med ena sidan förut, klyfvande luften med axeln, vandrar han framät under smätt lunkande, likasom för att lätta sitt lopp, bärande stöflorna i handen; han stadnar aldrig under vägen, utom då han är tvangen att ur någon källa eller bäck släcka sin först. Mårusja är mycket missunsam om sin förmäga, emedan han fruktar att onda ögon kunna förderfva den, och ändrar derföre genast sin egendomliga gång, om han möter någon. Till utseendet är ban mager, ljuslett och af en medelmättig vext; hans ben äro smala, men senfulla. Han är alldeles icke road af att syssla med karlarbeten i allmänhet, men deremot spinner han utmärkt väl, tvättar, bakar och kokar mat med mycket nöje. Numera är han enkting och har tvenne fullvuxna döttrar, men dessa Orig och långsamma, som fadren är vig och rörlig.