Aftonbladet – 25 oktober 1853, sida 1

Vid min återkomst till värdshuset blef jag högst orolig då jag fann huru lång tid som förflutit sedan jag lemnat min onkel. Men då jag luwadde i haus rum, fann jag honom till min stora tröst uppe och klädd samt med ett lugnt ehuruj utmattadt anrigtsuttryck, Han frågade mig icke hvar jag hade varit — måhända af deltagande för de känslor jag måste ha erfarit vid miss Trevanions afresa — måhända också till följd af någon aning att jag icke under hela den tid gom förflutit hade j uteslutande öfverlemnat mig åt dessa känslor Men han sade okonstladt: Jag tyckte jag hörde dig säga att du hade skickat efter Åustin — var det så ?n Ja sir; men jag bestämde wet till mötesplats, såsom den till tornet närmast belägna punkten., a Låtom oss då genast begifva oss härifrån — ja, jag skell fiona mig bättre vid ett ombyte af vistelgeort. Ty här kunna vi ej undgå nyfikenhet, gissningar — plåga !s sade han, i det han pressade sina händer hårdt tillsammans; sög strax till om hästar ! Jag lemnade följaktligen rummet; och medan de spändes för, spra: g jag tillbaka till det ställe der jag hade lemna: Vivian. Han be. fann sig ännu der, i samma ställning, betäckande ansigtet med händerna, liksom för att utestänga solen. Jag underrättade honom has stigt om Rolands förbättring, om vår förestående afresa, och bad honom uppgifva något ställe i London der jag kunde träffa honom. Han gaf mig ardress på samma bostad der jag så ofta hade besökt honom. xOm der. icke finnes något rum ledigt för mig, sade han, skall jag der-nämna hvar jag kan träffas. Men jag skulle gerna vilja bo på samma ställe som innan — Han afslöt icke sin mening. Jag tryckte hams hand och lemnade honom.