Man ser af denna korta framställning att närma vifträddehitman snärt ömbifygn af Floras sköna barn från spridda länder, lätt kunde glömma ätt den nordiska hösten ruskade ner sitt duggregn och sitt mörker derutanföre. — Också var belåtenhen med den smakfulla anordningen allmän och välförtjent. (Slutet följer). )