Aftonbladet – 22 oktober 1853, sida 2

ingen annan utväg än att förtro lady Eilinor gin hemlighet och att bedja henne respektera den. Oclvhan talade nu bittert om sin fare afsky för honom; och sitt eget beslut att gsenon den ställning han ville förvärfva sig i verlden, vigachuru orättvis denna afsky varit. För närvarande troddevhans far honom vara död rock tyckte måhände icke illa om att så var.v Han ville ickerbetaga honom denna tro förrvänhan kände godtgöra några yngliogsförvillelser och nödga sin femilj att kälma sig stolt: att får erkänna honom; ; Ehurwlady Etlinorhade svårt att tro det Roland kunde afsky sinson, föreföll det henne likväl ganska troligt att han kunde vara sträng och häftig; ega krigarens höga begrepp om discipling den unge mannens berättelse rörde henneybans beslut behagade hennes egen npp: åtsträfvande rander ty det låg ulltjemt hos henne ett romantiskt drag, och hvarje begär efter ära haderhennes deltagande, och honin lät sig uti bang-plaher och förhoppningar m-å en liflighet som ötverråskade honom sjelf. Hon var förtjust vidförestöllningen att få bidraga till gonenslycka och fremdeles försona hosom ned fadren, — om Roland från fordomrbade något: fel att förebrå henne, skulle detta blifvazen godtgörelse derför: Höiremeddelade hemligheten åt Trevanion, ty bon ville icke shafva några hemligheter för honom; ochför att erhålla hans samtycke till dess följande för alla andra: Och-här måste jag något litet. afvika från den krönologiska ordningen af min förklarande berättelse; för att underrätta läsaren. att då lady Ellinor:hade sitt möte med Röland, hade hon utafssträngheten i baus sätt sftållite från att rödja Vivians hemlighet. Men eåsom första-försöket att utforska eller föreona horord; hade hon börjat med åtskilligt loftat öfver Trevanions nye vän och biträde, mr Gower, garat väckt Rolands misstanke öm derne pergons-idehtitet med hansson — en misstenke som gifvithotord ett förfärligt intresse i miss Trevanions afoss gemensamt företagna befrielse. Men så hjeltemodigt hade den arme