Aftonbladet – 22 oktober 1853, sida 2

Article Image
skaffade henne ett lifstidsunderhåll i belöning, Två eller tre dera emellan vexlade bref fastställde: preliminärvilkoren. En afvf. ds aktörens värner hade nyligen tillträdt ett värdshus vid vägen norrut, och var em man på hvilken man kunde lita. Det afgjordes att Vivian skulle på detta värdshus, sammanträffa med miss Trevanion, som Peacock med kammarpigans tillhjelp åtog sig att narra dit. Den enda svårighet som nu återstod, och hvilkek för deflesta torde-ha synts såsom den störs sta, var att erhålla. miss Trevanions samtycke till ett skottskt giftermål. Men Vivian -hopse pades allt af sin vältalighet, sin förförelseför måga och sin passion; -och genom em visserligen sällsynt, men dock icke onaturlig motsägelse i ett så virfigt förstånds slutledningar, förmodade han, att vid det han framhöll hen des föräldrars afsigt att uppoffra hennes ungsdom-just åt den man på hvars-behag han var som mest svartsjuk: — skulle han genomatt måla skillnaden:i åider, genom: att karrikera sin rivals svaghet och lättsinne; genom upprepandet af de vanliga fraserna om sdem åt ärelystnaden sålda .skönheten, 6::s.v.; väcka bennes fruktan för det val som påtrugades henne. Planen utvecklade sig, tiden kom;:-en slägtings insjuknande tjenade Peacock till föres vändning att lemna Trevanion; och under föres bärande af ett besök på några pittoreska ställen i grannskapet, erhöll Vivian tillståndratt affigsna sig, Sälunda nalkades intrigen sin katastrof: Och--jag behöfver väl icke frågas, sade jag;som förgäfves sökte dölja min ovilja, huru: miss: Trevanion upptog ert afskyvärda förslag I Viviansbleka kind blefän blekare, men han svarade ingenting: ; i Och hvad skulle vi hafva företagit om vi ieke hade anländt? . Ack, vågar ni väl blicka ned i den afgrurdåaf nedrighet vi undgått!.: Jag kat icke; och jag vill icke uthärda laettal utbrast Vivian i det han rusade npp. Jag har blottat mitt hjerta inför er, och det jär oädelt och omanligt att på detta sätt sarga uti mina sår. Ni kan moraligera;j ni kan tala lkällt — men jag — jag älskadels (Forts.)

22 oktober 1853, sida 2

Thumbnail