Aftonbladet – 22 oktober 1853, sida 2

-tjenst..Peacock uppspårade-snart hemligheten om Vivians kärlek till Fanny, och, bländad af de fördelar som ettgiftermål med miss TreIvanion kunde bereda hans patron och hvilka i sin ordning torde återfalla på honom sjelf, och förtjust öfver ett tillfälle att på det verks liga lifvets skådebana få utveckla sina dramatiska talenter,-satte han snart:i verket den kunskap han: på teaträrne hade inhemtat -— nemligen, att anordna en under-intrig mellan kammarjungfru . och betjent, tjena älskarens planer och betrygga hans fram: gång. Om än Vivian hade; några tillfällen att ädagalägga sin beundran, gaf. honom miss Trevanion emellertid intet sådant för att utföra sin talan. Men hennes naturliga mildhet, och denna behagfulla vänlighet hvilken omgaf henne liksom en atmosfer, omedvetet härflytande från flickans oskyldiga begär att bebaga, bidrogo att missleda honom. Han var af naturen med sällsynt frikostig hand utrustad, och den verkan hans lysande egenskaer hade utöfvat under hans kringirrande lif, hade stegrat bans förtroende till dem, hvadan han trodde sig endast behöfva ett godt tilfalle att våga för act vinna; I detta tillstånd af andlig berusping. befann han sig då Trevanion tog honom: med sig till lord N—; Hans värdinna var ett af dessa medelålders fruntimmerpå modet, hvilka tycka om -at beskydda unga män och bringa dem framåt i verlden, samt uttyda såsom en byllning ä skönketen den tacksamhet, som eguas dem för deras nedlåtenhet. Hon frapperades a Vivians yttre, och det pittoreska i blick och skick som tillhörde honom. Af naturen pratsjuk och obetänksam, dolde bon ingenting föl len skyddsling som hon fått det infallet at dana för sällskapslifvet. Bland andra samtalsämnen försdagenföll: talet sålunda äfver på miss Trevanron, ocklady N— uttryckte sit öfvertygelse att den nuvarande lord Casiletor alltid hade beundrat henhe; men det vår förs Tsedåti här tillträdde märkisätet som han hade börjat tärka på att gifta sig, enär han, med Ikämnedorm om lady Elinor ärelystnad, föredv