Aftonbladet – 22 oktober 1853, sida 2

soldaten sökt motstå sina egna farhågor, att han under vägen bäfvade för att göra mig de frågor hvilka torde ha päralyserat den energi som, hvilket svaret än må ha blifvit, nu iså hög grad af behofvet påkallades. Ty, sade ban till min far, jag kände blodet -rusa till mina tinningar; och om jag hade sagt till Pisistratus : Beskrif denne man, och omjag på beskrifoingen hade igenkänt min son ochbefarat att jag skulle komma för sent föratt bindra honom från att begå ett så trolöst brott, torde min bjerna ieke ha uthärdat det; — och derföre vågade jag ickels Jag återtager min berättelsea tråd. Från den dag Vivian förtrodde sig åt lady Ellinor, öppnade sig vägen för hans mest äregiriga förhoppningar; och ehuru han icke egde en nog lärd och mångtidig bildning för att Tre vanion skulle kunna välja honom ull sin sekreterare, var han dock, om Man undantager att han icke bodde i huset, föga mindre förtrolig der än jag hade varit. Biand Vivians planer för framgång i lifvet. var hans afsigt att vinna den stora arftagerskans hand och hjerts icke den minst sangviniska. Denna förhoppning omintetgjordes då hon kort efter det han kommit på förtroligare fot i huset, förlofvades med den unge lord Cästleton. Men han kunde icke ostratfadt skåda miss Trevanion — (ack! hvem, hvars hjerta ännu vår fritt, kunde Väl förblifva känslolös för så hänförande behag?) Ban tillät kärleken — en sådan kärlek som hans obändiga, halfuppfostrade,; halfvilda natur kunde erfara — att bemäktiga sig hars själ — att beberrska den; men han hysteintet hopp,Uttgicks icke med någon plan, så länge den unga lorden lefde. Med hennes Atrolofvades död var Fanny fri; då började han höppas — dock ännu icke att smida planer. Händelsevis stötte han på Peacock, och dels till följd af det lättsinne som i förening med en viss godhjertenhet var naturligt hos honom, dels till följd af en obesmämd föreställning derom att han kunde blifva nyttig, anställde Vivian denna sin fordne kamrat i Trevanions