Aftonbladet – 22 oktober 1853, sida 1

der icke varit någon utsigt för honom att i Trevanions hus komma på den -förtroliga fot som han önskade; om icke en händelse inträffat som med ens för honom öppnat detta hus; nästan såsom ett hem. i Vivian hade alltid såsöm en dyrbar klenod förvarat en:lock af sin mors hår, afskuren på hennes dödsbädd; och-då han befann sil hos sin franska informator hade hans första handpenningar användts till inköp af en medaljong, på hvilken han låtit gravera sitt eget och sin mors namn. Under -alla sina ströftåg hade han burit denna relik; och äfven då behofven som hårdast tryckte -honom, hade ingen hux. ger varit skarp nog att förmå honom att skiljas från densamma, Nu hände sig att en morgon det band, på hvilket medaljongen hängde, gick af; och då-hans blick träffade de i-guldet inristade namnen, föll det hosom in, uti hans egen obestämda känsla för det rätta, så ofullkomlig den än var, att hans öfverenskommelse med fadren ålade honom att låta utplåna namnen. Han bar den i detta ändamål till eå juvelerare vid Piccadilly och meddelade de nödiga föreskrifterna, utan att egna någon uppmärksamhet åt ett fruntimmer; som befann sig längre in i boden. Medaljongen qvarlå ännu på disken sedan Vivian gått sin väg, d fruntimret, som nu kom fram, observerade den och såg namnen utanpå densamma. Hon bade funnit sig öfverraskad af den egnå tonen i. denna röst, hvilken hon tillförehe hade hört; och denna samma dag mottog mr Gower en biljett från lady Ellinor, som bad utt få träffa honom. Mycket förundrad begaf han sig i väg. Framräckamnde medaljongen åt honom, sade hon leende: Det finnes blott en gentleman i verlden som kallar sig De Caxton, så framt det icke är hans son. Ah, jag inser nu hvarföre ni önskade dölja er för min vän Pisistratus. Men huru förhåller det sig? Kan ni väl vara osams med er far? Förtro er åt mig, eller är det min pligt att skrifva till honom., Äfven Vivians framställningsförmåga öfver. gaf honom vid denna öfverraskning. Han sög