Aftonbladet – 22 oktober 1853, sida 1

diga bana.s Och af sina små tillgångar afstod-Roland sålunda mer än hälften åt den upproriske sonen. ivian kände icke beloppet af sin fars förmögenhet — han trodde icke att ett yet af tvåhundra pund om året stod i-ett så gto missförhållande -till Rolands inkomster. — I Emellertid,-då detta belopp nämndes; häpnrade jätven han ofver så mycket ädeimod hos er man söm -han hade berättigat att säga: nsJag tager dig på orden; jemnt upp så mycket at du ej beböfver svälta ihjöl! Men denna förhatliga ceyrism, som han lärt af dåliga menniskoroch usla böcker, och hvilken han kallade verldskännedom, föranledde honom då att tänka, detär icke för min; det är endast för namnets skulls; och han sade högt; jag antager dessa vilkor, sir; rhär är adress på en advokat med hvilken er jegen kan uppgöra saken: Farväl för alltid.x Vid dessa sista ord spratt Roland till, och jutsträckte på måfå sina armar lik en blind man. Men Vivian hade allaredan öppnat fönstret, (rummet var beläget i bottenvåningen) och hoppat upp på fönsterplatten; Farväl, upprepade han: berätta för verlden att jag lär död., : Han sprang ut på gatan, och fadrem drog in de utsträckta armarna, lugnade sitt bjerta och sade — pnåväl, medmina förrättningar i menniskornas verld är -det-således förbi! Jag vill gå tillbaka till den gamla ruinen — ruin till ruin: — och åsynen af de grafvar, som jag åtminstone räddat från vanheder; skall trösta mig för allils VII Kar. Följderna — förvänd ärelystnad — sjelfvisk lidelse — förständet fördt på afvägar genom bjertats missvisning. Framgången log sålunda: emot Vivians planer. . Han hade inkomst som -tilläthonom att i det yttre visa sig såsom en gentleman — han åtnjöt ett oberoende, visserligen anspråkslöst, men det var likväl oberoende. Vi hade alla lemnat London. Ett bref till mig med