Aftonbladet – 22 oktober 1853, sida 1

nödvändigheten att. dö. af svält; och jag å min sida lofvar er, att aldrig i lifvet besvära er eller i min död förnedra er; hvilka missgerningar jag än kan komma att begå, skola de aldrig återfalla på er, ty ni skall aldrig igen känna missdådaren! Det namn ni så hög värderar skall blifva skonadt. . Upprörd och intagen-af afsky, försökte Rolasd inga argumenter — det låg i sonens kalla sätt något som utestängde allt hopp och hvaremot hans stolthet harmsen uppreste sig. . Eu vekare man torde ha gjort invändningar, bedt och gråtit — sådant öfverensstämde icke med Rolands natur. .För honom fanns blott valet mellan tre onda ting, att säga till sin gon: Dåre, jag befaller dig att följa mig; eller säga: Usling, -efter du skjuter mig bort såsom en fremling, säger äfven jag såsom en fremlin till dig: Gå, svält eller stjäl, hvilketdera du villla eller slutbgen att, döfvad sf slaget, böja sitt stolta hufvud och. söga: Du vägrar mig em song lydnad, du begär ait få vara död för mig. Jag kan icke berara dig från last, jag kan icke leda dig till dygd. Du vill till mig aälja. det namn: jag obeflickadt ärft och lika obefläckadt burit. Må så ske! — Näran priaet!s Och något likt detta siata blef fadrens val. Han lyssnade och förblef länge stum; derpå sade han: långsamt: ,Besinsa dig innan du festar ba , RJ ar besinnat mig länge nog — mit beslut är fattadt ! Deltar är sista gången vi råkasg.. Jag ser nu vägen till lycka öppen framför mig; jag. kan vinna den på anständigt, hederligt sätt;. mi kan bistå mig dervid endast -på det sätt jag uppgifvit. Afslå min begäran nu, och tillfället torde icke mer återkomma för någondera af oss h Och Roland. sade då vid sig sjelf: Jag har sparat och samlat för denne son; hvad annat har jag att fråga efter än att hafva tillräckligt att lefva.af utan att behöfva sätta mig i skuld, stit draga mig bort i-en undangömd vrå och afvakta grafven! Och ju mer jag kan gifva, desto större utsigt har jag att han skall öfvergifva sina dåliga sällskaper och sin öfverdå