Aftonbladet – 21 oktober 1853, sida 3

seende på tiden för brons verkliga tillslutande, hvilket i sanning vore högst illa gjordt. 4 Mänga hafva stor olägenhet i anseende tiil de be. tydliga krokvägar, som blifvit en följd af denna spärrning; likaså hafva väglottsegare inom Danmarks socken, derigenom resande pu mäste färdas, blifvit tillskyndade en ganska kännbar kostnad genom den störra nötning af vägar och broar, som denna afskärning af allmänna stora landsvägen förorsakat. Skall ej nägon, antingen enskild eller kommun, lagligen beifra ett sä djerft tilltag? Jo, insändaren med mängr hoppas det. : Lemnom detta lagstridiga af saken. Må det äfven tillåtas ins. att påpeka dess löjlig sida:, Enligt de förskrämdas förmenande skall koleran utestöngas genom brospärrningen, antaget att den genom spärrning kan stängas. Tillät mig fråga: tror du dä, i din in billade vishet, min kära spärrist, att den fruktade fie-den under sitt framryckande med förkärlek väljer landsvägar och vindbroar framför bäradsvägar och fasta broar? Så nogräknad tror jag ej honom vara— ban kanske till och med skulle låta flotta sig öfver sjelfva Fyris, för att hinna sitt mäl. Säsom ett yt. terligare prof på den af skrämsel fattade äsigt om kolerans natur och svaga sida, synes det säsom skulle lu tro dig kunna blidka hennes vrede genom att, ef er behörig honnör och ett wer da! vid passerandet af tullen lemna henne en hedersvakt, som eskorterar 1enne genom stadens gator till det till karantän uppätna hötel, hvilket är beläget utom staden, emellan lensamma och Flottsund, i stället att låta henne diekt taga den kortare och ej genom staden ledande rägen öfver Fiottsunds bro. Jag tror detta vara ett nisstag. Hvilken af oss har rätt må en tredje belöma. Insändaren af dessa rader gör visserligen ej anspråk ä rättelse i denna olagliga brospärrning af stadens ederbörande auktoritet, såsom följd af dessa upplysingar; men tror dock det hafva sin nytta med sig, stt det kommer till en större allmänhets kännedom wvad godtycket och maktfullkomligheten, under ker f lag och rätt, ej draga i betänkande att göra. TADS