Aftonbladet – 21 oktober 1853, sida 2

— I fråga om den af oss uttalade önskar om nedsättning i tidningsstämpelatgiften har Svenska Tidningen nu tillkännagifvit, att den nstämmer i en sådan önskan. Deremot synes samma tidning icke gilla att frågan blifvit väckt af pressen sjelf; den vädjar för sion del sendast till bevillningsutskottets pröfning af ämneto, samt yttrar, med anledning af vår uppmaning till pressens öfriga organer att i denna sak förena sig med oss, följande: Vi förmoda att svaret i chorus på denna uppmaning icke låter vänta på sig. Men hvad det i sakev bevisar, att alla tidningarne förena sig om att för sig begära skattenedsättning, det mäkte vi icke inse. Ställ denna uppmaning till hvilken näringsidkande klass som helst, och vi äro visse på att enhvar skall finna sin näring utgöra ett tidens oumbärligaste behof, hvaruti också de allraflesta handlande, handtverkare och fabriksidkare torde hafva rätt. Men äro iust de, hvar och en för sitt yrke, så oväldige donare ut egen sak, att det kunde vara särdeles maktpåliggande, — och isynnerhet upplysande — att inhemta deras tankar i ämnet, bevekligt frågande: Önskar du verkligen skattenedsättning? Lägg han den, kära du, på ditt hjerta och säg uppriktigt och atan menniskofruktan din mening, vill du verkligen ätnjuta denna fördel Och säxskijdt till tidningarna borde det tilläggas: Vi vete huru oegennyttige J ären. Det är ej med eder, såsom red andra när ringsidkande publikaner och syndare, att den ena önskar någon inkomst på den andras bekostnad. Nej bevars!? Dagligen ser man hos eder den sjelfuppoffring, hvarmed den ena så gerna önskar läta äfven den andra lefva, den ena berömmer den andra och hans goda varor, gör allt hvad i hans förmåga stör att göra dessa varor bekanta för allmänheten, söker aldrig fråndraga honom nägon enda kund, isynnerhet icke de tider på året, då kundernas reqvisitioner inkomma, och framför allt med glädje helsar en ny kamrat vilkommen, när han uppslår sin bod eller sin verkstad. Af eder, framför alla andra, kan män derföre vänta ett fullt oegennyttigt svar på frågan: I-Viljen J verkligen hafva edra skatters neisättning? Eder röst är i frågan afgörande och framför allt öfvertygande., Om det är tillfredsställande att den konservativa tidningen här åtminstone i sjelfva saken instämmer med osa, så kunna vi hvad det formella angår icke annat än anse höge besynnerlig den anmärkningen, att tidningarne Isjelfva icke skulle vara behöriga att i denna för dem vigtiga fråga uttala en önskan, ei slags petition, och något annat blir ju icke deras förväntade instämmande i vår framställ. ning. I fall tidningarna iakttogo tystnad, ai kan man vara öfvertygad om, att bevillnings: utskottet också skulle anseen sådan tystnac gåsom tydligt bevis på att de icke könna si; tryckta af den vid sista riksdag pålagda för ;ldabblade afgiften, och utskottet således ick finna något skäl att ens till pröfning företag: frågan om stämpelafgiftens nedsättning. Emot den konservativa tidningens utlåtelse finna vi oss äfven böra erinra, att Aftonbla det alldeles icke tillerkänt tidningarne någo i. vafgörande röst, i frågan, men att denna röt