Aftonbladet – 20 oktober 1853, sida 3

ort, får sedåt en vaktkarl med, som förklarar det vara tillåtet att gå in hvar man bebagar, och slutligen gär sin väg, öfverlemnande ät den resande, möjligen kolerasmittade, stt taga vägen hvart bonom l1yster. Vakten emottager och godkänser sundhetspåss, skrifvet af den ena ledamoten i sundhetsnämden ät den andra, men nekar drängar från närmaste by att passera genom staden för att vid slottstullen hemta grus, och tvingar dem att resa hem med oförrättadt ärende. Man utleder slutligen sockenbon ur kyrkan under gudstjensten för det de ej försett sig med sundhetsbevis — enligt uppgift till insändaren. Man tvingar slutligen personer att tillbringa 10 dygn i karantån vid Eklundsbof eller annorstädes, med en kostnad af 3 rår 24 sk. per dag; under det att en mängd införas i samma rum på olika tider, då naturligtvis den som i det närmaste blifvit purificerad, dagen före karantänens slut af ny k mmarkamrat smittad kan införa koleran till staden. Är icke allt detta därhusmessigt, så vet man i sanning icke hvilken benämning det förtjenar, och insändaren ansvarar för sanningen af hvad här ofvan blifvit anfördi. Slutligen ett ord till de förskräckta. Insändaren bor i en församling der koleran skördat flera offer, alla af statfolksoch fattigbjonsklassen, Inosändarep har sett sjukdomen i samma rum fortplantas genom smitta, men har också sett den utbryta i hus der ingen haft ringaste ens medelbarlig gemenskap med andra smittade eller sjuka. Utan alla spärrniogar bar den i ssmma by kuanat fränstängas och utrotas eudast genom snygghet och ordentligt lefnadssätt samt i tid begagnade preservativ, eburu både skötare och likbärare haft obebindradt umgänge med alla. Detta torde bäst bevisa att sjusdomsämnet fiunes i luften och att just genom dennas osunda beskaffenhet en ådragen förkylning eller andra sjukdomsformer genast Afvergå i kolera om symtomerna ej i tid förekorumas. Det vore derföre bättre om Upsalaboerna och länssty relsen använde den onödiga spärrningskostoaden till bättre föda och kläder ät sina fattiga, till bafrämjande at störra snygghet inom sitt samhälle, än på ett fö retag som väcker hvarje sansad cch lugat tänkande persons medömkan, Den 19 Okt. 1853. 4.