SFOCKHOLS, fon 20 Ikiober. Utan att försöka ens med ett ord svars å anmärkningen om den olikhet i framställ. ningssätt som vår konservativa press städse iakttagit vid bedömandet af våra östra och vestra grannars politik, hvarvid de förres blif. vit Iofordad eller behandlad med en ytterlig gra af undseende, då deremoi sAlbione fal) och det sengelska sku!dbelastede utrikes departementets politiska synder, ofta idisslate i säga om de sednare, har Svenska Tidningen inskränkt sig till att upptaga den långt mindre vigtiga, äfven emot densamma rigtade påminnelsen, att den konservativa pressen emot Af. tonbladet anmörgKt, ait det ej med nog besinning och grannlagenhet utlåtit sig om ryske politiken. 1 det förra långt vigtigare fallet hal väl den konservativa tidningen, såzom gripen ä bar gerning, funnit allt försvar omöjligt och derföre också derifrån visligen afhållt sig; men i dei andra mindre maktpåliggande ha dea, nader förhoppning att i följd af de begagnade slingriga uttrycken kunna bemöta anmärksingen, uppträdt med förklarande, ati Svenska Tiduingen aldrig anmärkt att man icke visat nog uwndseende för vår östra grannes och aldrig ytkats på grannlagenhet mot Ryss: lands politiks, hvarjemte samma tidning med hänsyftoing på Aftonbladet ordar om sändamålet (2?) med den djupa oärlighet, hvarmed efterträdaren, trogen företrädarens politik,, till. v:tar sin motståndare afsigter sor denne ej eger, m. m. Hvad den konservativa tidningen här menat med det mystisk! använda uttrycket: sändamålets, lemna vi ät den sjelf att utrede, om den så finner för godt; men för vär del få vi öppet förklara, ait vi med omförmälde anrmärkning emot vårt lands konservativa press i allmänhet icke baft något annat ändamäl, än att på detta klandervärda förhållande fästa nationens uppmärksamhet, i någon förhoppning att man slutligen skulle bilygas för denna partiska och såsom oss synes för en svensk penna ingenting mindre ön passande hållning. Vinna vi detta ändaraå, så att den konservativa pressen hädanefter finner sig nöds2kad att icke mera, i de gamla välkända fotspåren efter de hädangångnoe publicistiska notabiliteterna Svenska Minerva och Tiden, på et! lika osvenskt som oärligt sätt nedsätta vår mäktiga vestra granne och dess för mensklighetens framsteg storartadt verksamma politik på samma gång som de östra makternas förtryckssystem vinner gunstigt bifall eller åtminstone behandlas med den mest skonsamma vänskap, skola vi blifva ganska belåtna med ett sådant resuitat, hvilket vi då tilskrifva icke vårt utan den vaknade ailmänna opinionens inflytande, och vi kunna då fästa mindre afseende vid beskaffenheten af den konservativa pressens anspråk på de svenska bladen i frågan om undseende för den ryska polisiken. Hvad åter dessa anspråk angår, äro de eljest kända at gammalt, och ehuru man vanligen icke rent af fordrar en obetingad anslutning tilldet östra systemet; som dock framställes i så ljus dager :som möjligt, förklaras att klokheten bjuder att icke yttra något som kuade vara obehagligt för den östra Jetten samt möjligen reta höriom. Om detta här blefve regel, skuile följden dock blifva aft den mäktige grannen komme att indirekt utöfva ett slags censur bland oss:och det; frågor der man med allt skäl kan påstå ati en dylikvcensar är den mest olämpliga och den mest farliga, Vidkommande Svenska Tidningens påståeade att den ejemot oss framställt här ofvan omnämnde fordran på undseende för den östra politiken, erkönnw vi gerna att-en sådan fordran icke framställts direkte, hvilket skulle warit alltför olänipligt; men den har enligt vål uppfatining framträdt undervannan mindre bestämd form. Sedan nyssnämnde tidning, i sit ner 237, af-en del från Aftonbladet för förlide är och i år ur sitt sammanhang utplockade, förvrängda och på ett löjligt sätt hopställds bitar ora fredsoch krigsutsigterna i Europa. sammankokat en polemisk kraftsoppa, för vära rätt-trognaz serverande, insinueradeg i sammanhang dermed att vi velat göra Sv. T:s framtida beteende i fosterländskt afseende misstänkt då vi yttrat att samma beteende i den orientaliska frågan kanske kunde gifva 038 en aning om huruvida vid mötet i Warschau vår östra granne, under betraktandet af Europ as karta, räknat Sverige till fåren eller getternas; till bemötande af hvilken sålunda tills. kapade misstanka Sv. T. derpå yttrade: vVisa oss ett ord från det förflutna, som föranle. der denna försätliga vink om en framtida handling! Det är sannt, att vi icke aktat vär ställning säsom svensk tidning värdigt, att kasta vanmäktiga skymforc mot jordens mäktigaste herskare, i synnerhet dä han :os3 veterl:gen, aldrig förnärmat Sverige, utan visa aktning för värt land och för dess representant ide europeiska statsförbundet — vär regering 0. 5. V Männe icke denna till A.B. ställda alloku tion skulle angpela derpå, att någon annan t. ex. just A. B. aktat sin ställning såson svenek tidning värdigt att kasta vanmäktigs skymford; mot ifrågakomne hberskare, elle; för att begagna lindrigare uttryck, att viicke visat nog undseende för den ryska politiken helst vi alldeles icke förgått oss emot der höga personlighet som ståri spetsen för denn: politik? : Det är möjligt att vi misstagit ors om der under denna framställning inneboehde menin gen, men i så fall är vårt misstag åtminstone roera vrsäktligt än den konservativa tidnin. sc