formerade bekantskaper bland dessa unga kaf-kunder, dessa slösare utan annat kapital än sitt. goda hufvud. Han blef en förträfflig fäktare och pistolskytt — skicklig j alla spel uti hvilka färdigheten bispringar lyckan. Han lärde sig tidigt att förskaffa sig penningar, förmedelst korten och biljardbollarne. Men enär han var förtjust öfver det angenäma hem han hade erhållit, så bemödade han sig att bemästra sina drag och mildra sitt sätt vid fadrens besök — att så mycket som möjligt framhålla hvad han hade lärt af mindre oädel kunskap, och att med den honom egna härmningsförmågan anföra de vackraste satser han. hade funnit i-sina skådespel och romaner. . Hvilken fader -är icke lättrogen? Roland trodde, och gjöt glädjetårar. Och ban ansåg tiden nu vara inne att taga, tillbaka gossen — att med en värdig ättling återvända till. det gamla tornet. Han tackade och välsignade informatorn — han tog till sig Bin son. Men under förevändning att han ännu bade åtskilligt hvari ban behöfde fullkomna sig, vare sig i bokkunskap eller i manliga färdigheter, bad ynglingen sin far att för all del ännu icke återvända till England — att låta honom under några månader dagligen få råka sin informator. Roland samtyckte, flyttade från sin gamla bostad och hyrde en lägenhet för dem båda i samma förstad der läraren bodde. Men sedan de väl kommit under samma tak förrådde sig snart gossens vanliga böjelser, För att göra min kusin rättvisa (sådan denna rättvisa är), måste jag anmärka, att ehuru han var förslagen nog för en kort förställning, var han icke tillräckligt hycklare för att genomföra ett systematiskt svek. Han kunde spela en rol för en tid, emedan han fann ett eggande nöje i sin egen skicklighet; men han kunde icke med ett kallblodigt hyckleris tålamod bära en mask. Men overföre ingå uti så smärtsamma detaljer, vilka så lätt anas af den upplyste läsaren? Sonens fel voro just sådane med hvilka Roand minst kunde hafva fördragsamhet. Med