ståndet, allt det öfriga skall komma af sig sjelftov; pLär att läsa någonting, och allt skal ställas till rätta,; Gif akt pålärjungens böjeleer, så att ni utvecklar hans snillegåfvor, icke hämmar dem. Förstånd, snillegåfyor — mycket vackra saker! Men föratt uppfostra hel: menniskan, måste man uppfostra något mel än dem. Det är icke af brist på förstånd, på snillegåfvor som en Borghias, en Neros namn qvarstå såsom föremål för mensklighetens fasa... Hvar fanns väl uti denna undervisning någon enda lärdom, egnad att värma hjertat, att leda själen ? ; O min mor, att denna gosse hade stått vid ditt knä och från dina läppar hört hvarföre lifvet blifvit oss gifvet, hvarmed det skall ändas, och huru himlen står öppen för oss natt och dag! O min far, att du hade varit hang informator, icke i bokkunskap, utan i hjertats enkla vishet! O att han af dina af exempel. följda liknelser hade lärt lyckan af sjelfförsakelse, och huru goda gernirngar skulle godtgöra de dåligal . Denna .gosse, med sin djerfhet och sin skönhet, det var hans olycka att i hans yttre och hans sätt låg något som uppväckte ett klemande intresse, ett slags medlidsam beundran. Fransmannen höll af honom — trodde hans berättelse — ansåg honom vara illa behandlad af den till utseendet så sträfve och ovänlige engelske soldaten. Alla Engelsmän voro så oangenäma, isynnerhet engelska soldater; och kaptenen förolämpade en gång Fransmannen dödligen genom att kalla Vilainton en ngrand kommen, och med häftig ovilja. förneka det Engelsmännen ; hade förgiftat Napoleon!t: Sålunda, i stället att lära sonen ait älska och vörda sin far, ryckte fransmannen endast på axlarne när gossen. utbröt i någon föga sonlig klagan,. och. kunde -på det högsta yttra, Mais, cher enfant, ton påre est Anglais, — eest tout dire.,., Emellertid -då barnet rände upp till en ;brådmogen yngling, beviljades bonom en frihet under hans lediga stunder som han gjorde sig tillgodopåeti sätt, hvilket öfverensstämdemedhans tidigare. vanor och äfventyrslystna lynne. Han