Aftonbladet – 18 oktober 1853, sida 2

skap! Verlden skulle icke kunna ega bestånd om sanning och godhet icke vore ett friskt ginnes naturliga böjelser. Förstår ni mig?x Icke alldeles. Jo, ser ni, betjenten som var ifrån sina sinnen, hittade på historien om Trevanions sjukdom, skrämde lady Ellinor och miss Trevanion med sin berättelse och jagade dem i väg den ena efter den andra. Jag, som fått underrättelse från Trevanion och vieste att han icke kunnat vara sjuk då betjenten lemnade honom, begaf mig i väg, såsom naturligt var af en så gammal vän af familjen, räddade henne undan upptågen hos en galning som började blifva giltmer och mer isån sig och höll på att föra henne, Gud vet hvart! omkring i landet; — och jag skref derpå till lady Eilinor att komma henne till mötes. Mar kommer endast att skratta något litet på vår bekostnad, och mrs Grundy är nöjd. Om man icke vill att hon skall ömka eller förtalå er, så låt henne få skratta, Hon är en qvinlig Cerberus — hon har lust att äta upp er; nåväl — stoppa till munnen på henne med en kaka.n sJan, fortfor denne nye och förbättrade Aristippus, som var så vis under allt sitt skenbara lättsinne; sedan uppslaget sålunda är gifvet, går alltsammans af sig sjelf. Om den der betjentskälmen citerade Shakespeare lika tappert i betjentrummet som han gjorde medan vi höllo på att binda honom till händer och fötter i köket, hehöfs ingenting mer för att hela huset skall förklara honom vara galen; och om vi anse det nödigt att göra något mer, nåväl, så förmå vi hobom att begifva sig till Bedlam på ett par månader. Kammarjungfruns försvinnande är naturligt; antingen jag eller lady Ellinor afskedar henne ur tjensten för det hon varit nog dåraktig att läta så narra sig af den vanvettige. Om detta är orättvist, nå