Aftonbladet – 18 oktober 1853, sida 2

bans råd, och vi befumno oss icke synnerligen långt aflägse från det gamla tornet. Jag gick derföre vid soluppgången ned i sällskpsrummet. Jag öfverraskades att finna lord Castleton änvu sittande vid elden; det syntes tydligt att han alldeles icke varit till sängs. Det är rätto, sade han; vi måste uppmuntra hvarandra att stärka natuaren, och han pekade på frukostanrättningarne på bordet. Jag hade knappast smakat någon föda på flera timmar, men jag blef varse min hunger endast genom en känsla af matthet, Jag åt omedvetet och blygdes nästan att känna till hvilken grad födan återlifvade mig, Jag förmodars, sade jag, att ni snart ämnar begifva er på väg till lord N—?a sNej, berättade jag er icke att jag hade skickat Summers enkom med en biljett till lady Eilinor med begäran att hon skulle komma hit? Jag kunde vid närmare öfvervägande icke inse huru jag anständigtvis skulle kunna ledssga miss Trevanion allena, utan ens en qvinlig domestik, till ett af sqvallrande gäster uppfyldt hus. Och äfven om er onkel skulle återhemta sig tillräckligt för att kunna åtfölja oss, skulle hang närvaro endast ha skapat en ny orsak till undran; så snart vi kommo hit, och medan ni var uppe-hos kaptenen, skref jäg derföre mitt bref och aftärdade min man. Jag förmodar att lady Ellinor skall ha hunnit hit före klockan nio. Emellertid har jag redan råkat den gemena kammarpigan och dra git försorg om att ingen fara kan uppstå af hennes pratsjuka. Och ni skall fögna er att höra det jag hittat på ett sätt att tillfredsställa vår vän mrs Grundy — ds v. 8. Verlden — tan att skada någon. Vi måste antaga att den der betjenten hos Trezanion var ifrån sina sinnen — det är endast ett barmhertigt, och er goda fader skulle söga ett filosofiskt, antagande, Alla stora skälmstycken äro galen