Aftonbladet – 18 oktober 1853, sida 2

ja, orättvisa mot tjenare är temligen vanlig både i det enskilda och det offentliga lifvet. Flvarken en minister eller en lakej kan förlåtas om han bidrager att föra oss i en förlägenhet. Man mäste låta sin vrede bryta ut på någonting. Min gtackars käpp är ett bevig derpå; fastän det vore ett bättre exempel att tala om den käpp som Ludvig XIV slog af på en lakej, emedan hans majestät var ursinnig på en prins, hvars skuldror voro för heliga för utbrottet af den kungliga vreden. Ni ser gåledes,, slöt lord Castleton, i det ban sänkte rösten, att er onkel bland alls sina andra anledningar till sorg åtminstone har den trösten att hans namn är skonadt uti bans sons. Öch den unge mannen sjelf skall finna sin bättring lättare, då han är befriad från den förtviflan om möjligheten till försoning, hvilken mrs Grundy ingjuter hos dem som — Mod således; lifvet är långtl Mina egna ord! utropade jag; och då de biifvit på detta sätt upprepade af er, lord Castleton, synas de profeticka.n Följ mitt råd och förlora icke er kusin ur sigte medan hans stolthet ännu är böjd och hans hjerta törhända mildradt. Jag säger icke. detta blott för hans skull. Nej, det är er stackare onkel jag tänker på: den ädle gamle mannen. Och nu anser jag mig skyldig lady Ellinor den aktning, att så godt sig göra låter reparera den förödelse gom tre sömnlösa nätter hafva åstadkommit i det yttre hos en gentleman, hvilken befinner sig på skuggsidan om det grymma fyratiotalet., 7 Härvid lemnade mig lord Castleton, och jag skref till min far och bad honom sammantröffa med oså på nästa station (som. var närmaste punkten från stora landsvägen till det gamla tornet), och jag afskickade brefvet med en budbärare till häst. Sedan detta åliggande var uppfyldt stödde jag hufvudet mot