Aftonbladet – 17 oktober 1853, sida 3

Till allmänheten! Såsom bekant är, har kolerafarsoten uti Grillby af Wiilberga socken inom ett psr veckor lagt icke minåre än 8 personer i grafven utaf 11 insjuknade. Ibland le sednare voro 3:ne, som egnade sig ät sjukskötseln; 2:ne af dem dogo och voro den 2:dra och 4:deiordningen. Nu bar sjukdomen, Försynen vare lofvad, lerstädes upphört. Men äfven der, säsom på andra tällen, hvarest den rasat, har den utom minnet at le döda — lemnat efter sig oförsörjda och faderlösa. Det var nägra tröstlösa dagar, när de skötande dels 10go, dels ville lemna siaa platser. Ea som dä viligt qvarblef vid sitt lika villigt åtagna uppoffrande värf, var f. d bonden Jan Ersson från Rösta. Inom Bit par dagar gick han in i evigbeten; han var det ljerde offret. Han b-skrifees, af dem som förut kände honom, sisom en glad, qvick, godbjertad och händig man. Menga sakna bonom; mest hans nutfattiga, minåra arbetsföra enka med 2:ne barn, det ema helt litet. Hon uppehöll sig med de sina nära sjukgården, men nekade sig, uppå vära böner, ati besöka sin då insjuknade man, för att spara sig ät de små. Hen183 sorg var stor; hon ansde utgängen. En f.d. socllat, Modig, användes bland den ombytande vakten vid det afstärgda buset. Vare sig att ansträngning eller någon oförsigtighet vällade bans insjuknande; nog af, ban blef det 7:de offret och efterlemnar utfattig enka med 3, deraf 2 små oförsörjda barn. Sex personer hafva säledes mistat sina jordiska stöd, som föllo af menniskooch pligtkärlek. De behöfva understöd. Vi bedja eder, ädle menpiskovänner i deras namn, derom: Gifven dem en skärt! Vi skola emottaga, samvetegrant fördela och, om nåsot blir öfrigt, efter de sväraste behofvens fyllande, i parbank iosätta dev. Vi vänds vär begäran främst ill alla i orten, hvilka undstuppit den hotande faran och fätt behälla sina anköriga. De erkänna helt säsert sia lycka och bidraga gerpa att lindra olyckan. Om bidragens storlek tillåta, bedja vi att få använda en liten del deraf till belöning ät dem, som gaade sig åt sjukvärden, men dock tillfrisknade eller ej allvarligt insjuknade. Rättvisan synes fordra let, kanske ock — för ea oviss framtid — klokheen. Eaköpiag den 15 Oktober 1853. J. 4. Södermark, C. J. Sandqvist, Kronofogåe. KEronolänsman. BORSTA ATS INTAKTA ENE AAA TES TT