Aftonbladet – 15 oktober 1853, sida 2

emellertid och7återtog allvarsamt: Dettog någon tid, jag vill icke säga att nedlögga våra fiender, ren att binda dem, hvilket jag ansåg såsom ett nödvändigt försigtighetsmätt; — den ene karlen, Trevanions betjent, döfvade mig hela tiden med citationer ur Shakespeare. Jag lade derefter vackert beslag på en kjortel, hvars egarinna länge försökt klösa mig; men som hon lyckligtvis var en liten menniska, hade hon icke hunnit upp till mina ögon. Men kjorteln slack undan och tog uin tillflykt kill köket. Jag följde, och der fann jag miss Trevanions förrädiska kammarpiga. Hon var förfärligt skrämd och låtsade vara ytterst ångerfull. Jag tillstår för er att jag icke frågar mycket efter en mans förtal, men. en qvinnar tunga emot ea annan qvinna — isynnerhet om denna tunga befinner sig i munnen på er kammarjungfru — förtjenar i min tanka alltid att tystas; jag samtyckte derför att föråta denna qvinna raed vilkor att hon skulle skaffa sig fram hit före morgonen. Ingen skandal skall komma från henne. Ni ser således att några minuter förflöto innan jag kunde komma upp till er; men jag brydde mig minlre derom när jag erfor att mi och kaptenen edan befunno er i samma rum som miss Treranion, och, tyvärr, icke anande er bekantskap med missgerningsmannen, undrade jag vad som kunde ha fördröjt er-så länge, — ch jag tillstår det, jag började frukta att finna let miss Trevanions hjerta torde ha blifvit örledt af denna — hm — hm! — vackre — inge — hm — hm! — Det är ingenting att pefara i det afseendet? tillade lord Castleton roligt, i det han fästade sina klara ögon på mina. Jag kände mig rodna vid det jag med fast tämma svarade, det är en rättvisa man är skyldig miss Trevanion att tillägga det den lycklige mannen i hennes och i min närvaro illstod, att han aldrig på minsta sätt blifvit ippmuntrad att våga sitt försök — att han Idrig haft någon orsak att tro det hon gillade