Aftonbladet – 15 oktober 1853, sida 2

vårda detta barns öde — det kunna de ej! Lord Castleton tystnade, ty han var rörd. Jag kände min gamla svartsjuka återvända, men den var icke längre bitter. Jag säger ingentingn, fortfor markisen, om den ställning hvari miss Trevanion utan sitt förvållande finner sig försatt: Lady Ellinors verldskännedom och qvinliga skarpsinnighet skall nog veta huru detta bäst kan ställas till rätta. Emellertid är denna. ställning ömtålig och fordrar mycken grannlagenhet. Men, detta helt och hållet åsido; om ni verkligen tror att miss Trevanion är förlorad för er, kan ni lida den tanken att hon: skall kastas sårom blott och bart en siffra uti en uppåtsträfvande politikers beräkningar på verldslig storhet — gift med någon minister, alltför apptagen af affärer för att vaka öfver henne; eller med någon hertig, som har för afsigt att infria sina inteckningar med hennes förmögenhet, och ministern eller hertigen betrak ade endast såsom ett stöd för Trevanions makt mot någon kabal, eller såsom den tyngd som erfordras för att gifva hans parti fvervigten i kabinettet? Var förvissad att detta är hennes mest sannolika öde, eller snarare början på ett ännu sorgligare öde. Ni kan tro mig då jag säger er, att den som gifter sig med Fanny Trevanion bör under de första åren af sitt äktenskap hafva föga annat att tänka på än att rätta hennes fel och utveckla hennes dygder. Tro en man, som tyvärr har en alltför dyrköpt erfarenhet af qvinnorna, att hennesikarakter måste danas. Nåväl, om denna höga uppgift är förlorad för er, skulle det vara en obotlig smärta för erc idla tillgifvenhet att föreställa er att den falit på en mans lott som åtminstone inser sin nsvarigbet och som vill godtgöra.-hela sitt vittills förspillda lif genom ett ståndaktigt benödande att uppfylla den. Kan ni fatta och rycka denna na, äfven om det vore en ivals? (Forts.)