Aftonbladet – 15 oktober 1853, sida 1

set. Då i-lord OCastletons vagn endast var plats för två personer, så uppsteg markisen, sedan han hjelpt miss Trevanion och Roland att stiga in i vagnen, helt lugnt på baksitsen, och vinkade åt mig att sätta mig vid hans sida, ty det var rum för oss båda. (Hans betjent hade tagit en af de hästar som ditfört Roland och mig, samt redan farit förut.) Intet samtal egde härunder rum oss emellan. Lord Castleton syntes djupt rörd, och äfven jag saknade ord för att säga något. Då vi uppnådde: det på omkring sex mils afstånd belägna värdshus der lord Castleton hade bytt om hästar, påyrkade markisen att Fanny skulle taga -några timmars hvila, ty hon var verkligen fullkomligt uttröttad. Jag följde min onkel till hans rum, men an besvarade mina försäkringar om hans sons ånger endast med en handtryckning, lemnade mig derpå och drog sig tillbaka till aflägsnaste delen af rummet, der han knäföll. När han åter uppstod; var han medgörlig och spak som. ett barn. Han tillät mig biträda sig. .vid afklädandet; och då han lagt nig i sängen, vände han lugnt ansigtet från ljuset, och efter några tunga suckar syntes en välgörande sömn stjäla sig på honom. Jag lyssnade: på -bans andedrägt till. dess den småningom blef stilla och regelbunden, och jag nedsteg då. i sällskapsrummet, hvarest jag bade. lemnat lord OCastieton, som hviskande uppmanat mig att möta honom. der. Jag fann markisen sittande vid elden, i en fankfoll;och nedslagen ställning. Det var roligt att ni koms, sade ban, i det han gjorde plats för mig jemte sig vid kaminen, sty jag försäkrar er, stt jag icke känt mig så sorgsen på många år; vi ha mycket att förklara för hvarandra. Vill ni börja: det påstås att ljudet af klockor skingar åskmolnen. Öch ingenting kan gå upp emot en