En soiree hos Alexander Dumas. (Efter en fransk tidning.) Lördagsaftonen var bjudning hos författaren till Greiven af Monte-Christo; — lördagsafton, eller rättare söndagsmorgon, ty då jag lemnade det Lila hotellet vid boulevard Waterloo började gaslägorna blekna vid morgonrodnadens första strålar, och snart derefter slog klockan 4 i närmaste kyrktorn. Men så är förhållandet alltid, och Alex. Dumas vänner veta att då han säger: Kom och drick en kopp i hos mig om fredag qväll, så betyder detia detsamma som om han sade: kom och supera hos mig om lördag emelian kl. ett och tre på morgonen. I sina memoirer säger han ocktå: Indragandet af supåer har haft ett menligare inflytande på civilisationen än man tror. Det är supåernas ersättande af cigarren, som jag tillskrifver vårt snilles urartande. Icke att jag vill påstå att vära söner ha mindre snille än vi, Gud bevare mig derifrån! Jag har sjelf en son som aldrig skulie förlåta mig eit slikt påstående. Men de Ba ett annat slags snille än vi. Återstår nu att afgöra hvilketdera är det bästa, vårt eller deras. Vi fyrti års män ba ett snille, som ännu smakar något sf 18:de seklets aristokrati modifierad ai kejsartidens ridderliga anda. Qvinnorna utöfvade också ett stort inflytande på detta slags snille, och det var i synnerhet supgerna som underhöllo det. Kl. elfva om aftonen, då man är qvitt dagens--mödor, då -man vet-att man har-sex å ättä-timmaratt efter godtycke disponera till nästa dag; då man sitter vid ett godt bord, har till granne ett vackert fruntimmer och til: retmedel ljus och blommor, då är det som det lifvade snillet låter rycka in sig inom drömmarnes sfer och uppnår höjden af liflighet och hänryckning. Man har vid supderna ej allenast mer snille än vid andra måltider och tillfällen, utan man bar äfven ett annat slags snille. Jag är viss på stt största deler af 18:de seklets qvickheter blifvit sagda vid supgerna. Och nu, då sup6er ej mer finnes till, finnes följaktligen ej heller detta slags snille. Lördagsafton. voro, som sagdt är, en mängd litteratörer, artister och vackra fruntimmer, vänner till poeten och romanförfattaren, samlade i bottenvåningens stora salong, hvilken strålade i all sin prakt för att emottaga dem. Mot den granatfärgade tapetseringen afstucko de vackraste förgylda statyetter i medeltidens rena stil, ehuru alster af våra dagars fantasi, medan på den stora kaminen en antik staty i brons utsträckte sina armar emellan ett par ofantliga med blommor öfverfyllda kinesiska vaser, liksom för att omfamna den midiemot på en skulpterad konsol stående Venus från Milo, som hvit och bländande tronade öfver alla de andra statyerna, Algeriska divaner sträcka sig utåt väggarne tillika med skulpterade fåtöljer med ovala karmar. Framför fönsiersa och dörrarne hänga rika gardiner i djerfva färgskiftningar, sem poeten tillhandlat sig af Msalagas och Sevillar turendrejare dem de tjenat till mantel om dagen och till tält om natten. Nära invid taket hänga små vapensköldar i upphöjdt arbete, framställande de förnämste franska samtida paeternes verkliga eller figaerade vapen. Der prunka bland andra Cha.eaubriands, Leamartines, Victor Hugos, Charleg Nodiers m. fl:s. och nsturligtvis i första rummet Alexander Dumas. Öfver allt detta hvälfver sig taket, måladt i en djupblå zzurförg, hbärmande Spaniens sller Italiens himmel och öfversålladt med gyllene stjernor. föreställande de förnämsta kosstellationerna. Midtpå golfvet, betäckt af en matta från Java med brokigt mönster, mbreder sig huden af en ofantlig hvit isbjörn, en invånare från Nordpolen, som kanske sett segla sig förbi den tappre och ojycklige Franklin, hvars återkomst verlden så ängsligt afvaktar. Meden ru lampor och kandelabrar sprida sitt ljus mellan blommor och skulpturer, konverserar naällskapet under afvaktan att iå se Petra Cardsra, eom i denna stund på Vaudeville-teatern öfverhöljes af det sista bukettegnet, af de sieta bravolsvinerna och som ioftande och sprittande skall direkte derifrån jxomma till Dumas 16:e. Man konverserade således, och mean kan sed skäl säga ait om det äkta, fina, qvicka, ;. sistrande, elektriska causeriet försvunnit från ot Öfriga af jorden, sä är det hos Dumas aan skall återfivna det, och jsg tror att det var på honom och hens salong jag tänkte då jag för ej längesedan i anledning af en jem.