utom af ålder bekant och af mängen värde radt redan höärförinnan. Onekligen är det icke en slump, att i sam a fr aör ölet raörkvärdig: landvinvivgar, så att sedan två eller ig åå nära hvarannan stad i Finland har eller få sitt ölbryggeri, hvaraf flera i stor skala, för utom det som af ålder tillverkas i landsbyg. derna. Det är icke heller en slump, att mar nu redan icke så sällan ser bonden dricka. som fordom, sitt öl. Det ärfastmer den rik: tiga, fast omedvetna instinkten, att höriligge botemedlet för ett förfärligt ondt; det är er af dessa i stillhet verkande revolutioner, som efterhand förändra ett helt folks vanor och böjelser — denna gång lyckligtvis till det goda För någon tid sedan stälide vi, till hälfte: på skämt, till hälften på allvar, öiet i krig mot champagnen. Då var det den slösarnd: franske markiser som nödgades vika för de: sparsamme borgerlige bryggaren. Denna gån; nödgas en anvan vika; det är den vilde röt varen, som plundrat millioner på deras tim liga och eviga väl, den ursinnige mördaren. som har på sitt samvete flera mord än tusende Adsmssöner. Utan nåd och förbarmande mäste han vika. Den lille David skal draga till strid mot den glupske Goliaih oct förgöra bonom; den hHila ölbuteljen skall uppsluka det stora bränvinsankaret — och hvar och en gow med ord eller gerning utskickar dess: små apostlar af glas till bondens hydda, fi skarens båt, sjömaunens däck, ja sjelfva de: rikaste boning, der rusdryckerna kräma sig med granna etiketter, — han skall i sin ma: hafva bidragit att rensa fängelserna, tömsms krogarne sarot återföra endrägt och välstånd : de nyss eländiga kojorna. Han skall hafv: tagit från folket en last och gifvit en näring i stället. Visst skola de ropa ve och förbannelse. alla dessa krögare, som bittills blifvit rika på landsmäns och medmenniskors ofärd; visst skola de ropa på våld och förtryck, alla desse årinkare, som härtills fätt bortsupa heder och samvete, ja ända til sista skymten af menniskovärde. Men folk och land skoia glädja: deråt, kristebdom och förnuft skola återtsge sin eviga rätt, och framtiden skall icke mere gapa mot oss som en hotande afgrund, fördig att uppsluka hela slägtens välfärd i bränvinete syndafiod. Bort med bränvinet! Ned med -ruset, hvad namn det bära må! Beskatta det tiofaldt, inskränk det hundrafaldt, ställ lagen, upplys vingen och exemplet i fast förbund till att utrota dess skändliga ocker med menniskosjälar; men glöra icke dervid en bundeförvandt. soma kän synas föga beiyda, men som, lik Egyptiernes Ibis, småningom skall uppita krokodilerzas ägg — glöm icke, käre läsare, av ölet en dag kan vara bestämdt stt spela en roll i nordens sedehistoria. på x ig 110 bränvinet, i samma mån ;