Aftonbladet – 13 oktober 1853, sida 2

det brott jag begått, detta gom bragte mig att för en timma våga allt, medan ungdomen ännu kunde föra sin talan hos ungdomen; och detta ger mig nu makt att säga att det tillkommer mig rätt att beskydda detta fruntimmers namn, detta fruntimmer som sjelfva ert slafveri under den verld ni gjort till er afgud förbjuder er att rycka undan den hjertlösa ärelystnad, som vill uppoffra dottren för föräldrarnes fåfänga. Hal den tillämnade markisinnan af Castleton på väg till Skottland med en utfatiig äfventyrare! Ha! om också mina läppar äro förseglade, hvem kan dock försegla läppårne på dem dernere, hvilka äro invigde i min hemlighet? Hemligheten skall blifva bevarad, men på detta vilkor — ni skall icke triumfera der jag misslyckats; jag må ha förlorat hvad jag fillbad, men jag afstår det icke åt en annan. Hal! har jag besegrat er, lord Casileton? — ha, halv Nej, sir; och jag måste nästan förlåta er den nedrighet ni icke utfört, för det ni för första gången underrättat mig derom att, om jag vågat vända mig till miss Trevanion, hennes föräldrar åtminstone skulle ha förlåtit min förmätenhet, Bekymra er icke om hvad edra medbrottslingar skola säga. De ha redan bekänt sin och er egen skändlighet. Gå mig ur vägen, sirla Med en fars välvilliga blick och en furstes höga behag närmade gig lord Castleton derpå till Fanny. Hon såg sig omkring med en rysning och lade hastigt sin hand i hans, och i det hon så gjorde förekora hon måhända nåon våldsamhet från Vivian, hvars flämtande röst och blodsprängda men likväl oförfärade öga visade huru litet ens skammen förmått kufvå bans stoltare passioner. Men han gjorde ingen ansirängning att bemästra dem, och han: tunga syntes låda fast vid hans läppar. Då vu Fanny närmade sig dörren, passerade hon Roland, som stod orörlig och med nåedvets-! öst stirrande blick, lik en stenbild, och med!