Aftonbladet – 12 oktober 1853, sida 3

A liten vördnad om svenska folkets arseende, och m det rum, det understundom tror sig äga ensprål ts intaga ibland Europas öfriga stater. : O tempora? O mores! RATTEGÅNGSoca POLISSAKER. I mölet angående häktade spanmkålsbärarne Carl han Bång, Nils Liljefeldt, Anders Johan Landgren, ars Fredrik Larsson, Johan Gustaf Audersson, Johan ylund och Pehr Hellström, samt ä fri fot varande panmälsbärarge Wilhelm Ekblom, Martin U lberg och amuel Svensson, jemte skräddaremästaren Carl Johan undberg, tilltalade för polisbetjenters och militär atrulls öfverfailande m. m., afkonnade krigsråtten id kongl. andra lifgardet den 4 dennes utslag: Hvad uti målet förekommit har krigsrätten i öfverägande tagit; oci hvad först beträffar spanmälsbäraen Carl Johan Bäeg, så och då Bing, genom flera ti målet pä ed börda personsrs sammanstämmande erättelser, ercot sitt nexande är öfvertygad ait bafva ;rdagen den 25 sistlidne Juni på eftermiddagen, efter et Bång, hvilken skulie till häkte afföras, blifvit till vilitärpatrull öfrerlemnad, bitit gardisten vid br kapsn Ehrenbofts kompani n:o 8t Auders Petter Klaff ti armen, så ait blod derat flutit, kännes Bång, mot vilken icke nägoa bevisniog förekommit derom, ati sn vid samma tilifälie afslagit hufvudbonaden på iier sönderrifvit remtiygen för gardisien vid hr kap en Furubjelms kompani n:o 81 Carl Eric Hellsberg, vadan Bing frän angifvelsen derutinnan frikäcnes, kyldig till ansvar enligt 6 kap. 14 kongl. krigartiklarna den 31 Mars 1798; hvadan Bårg, hvilken lika genom Stockholms rädstufvurätis den 30 sist dne Augusti meddelade utslag är pröfvad ssker till osvar, enligt 18 kap. 9 missgerningsbalken, sädav en lyder i kongl. förordningen den 20 Januari 1779, 1 kap. 8 och 35 kap. 2 samma balk sarat koagl. öroråningen den 16 November 1841, och sälusda bordt ör polisbetjentes öfverfallande under tjenstentdining äta 200 dir s:mt, för oljud ä gata 5 dir ör ett slag, deraf blänad uppkomrit, 2 di slleri 10 dår s:mt; med genom det mot gardisien Liaff föröfvade väld är skyldig till urbota bestrsfioing f fjorton dagars fängelse vid vatten och bröd, ati ör alla sina förseelser i ena bot straffas mad tjugu tia dagars fängelse vid vatten och bröd. Vidkommande sedermera tilltalade spanroblsbirarae Vils Liljefeldt och Anders Johan Landgren, och der id först angifvelsen mot dem, ati: hafva vid ofvansmnåe tillfälle öfverfallit militörpatsui:, så, ehurutäl sledningar till af dem mot militären törsfradt väla cke sakoas, doek som någon bevisning derutinnan, mot deras nekande, icke förekommit, varda de uti rist af bevis från ätslet uti denna del frikände; hvarmot och då Liljefeldt genom pä ed hörde poliskomnissarien Thomsssons, poliskonstaplarae B ch Nilssons samt uppassaren Johinssons vitin samt Landgren genom Berg och Nils nanstämmear de berättelser, id ofvasnämnde tillfälle trivg atruli, som skulle afföra Bing till bäste och red glå tagit denve fräna patrullen och nedfört hozom uli a källare tili huset n:o 20 vid Österlänggat rr; förepskali pröfrar krigsrätten, i förmägo af 19 kap. 2 missgerningsbalken, sädsu samma paragraf lyder i ongl. föroråningen den 20 Januari 1779, råtivist illa Liljefeldt och Landgren, bvilka derjemte, roeå ilåmpning af Stockholms: rädstufvurätts ofvsnberörde tslag, äro förvunne till ansvar, enligt ofvan:beropade sgrum och 21 kap. 8 missgerningsbalzen, att, för et de med väld tagit fånge frän dem bonomihäkrtt öra skulle, böta 200 daler sillvermynt semt för oljud gata 5 daler silfvermynt med 68 rår 16 sk. bio vardera, eller att, i brist sf böter, i stället unlergt 8 dagars fäogelse vid vatten och bröd. Hvad videre angär tillislade spanmälsbirarne L redrik Larsson, Johan Gustaf Andersson, Ji und, Pebr Hellström, Martin Ullberg, Joha elm Ekbiom och Samuel Svensson, så anser k ätten, enär mot dessa, hvilka Afvea uti brist a! iltalade föröivat våld emot de ivilitirpatreiler, o. t utsände till Bårgs afförande i häkte, AS bevisniog förekommit derom att de del 3inugs befriends från ofsarbemälde tmilitirpstruler, samt edgång uti mål af beskaffenhet som deta icse smpligex äger rum, Andersson, Nylund. Helst om s:rsson, Ullberg, Ekblom och Samuel Svensson ie u unna nägoi ansvar i denna del af mälet td j vaden UVilberg, Ekblom och Samuel Sranssor, hb taf Stociholms rädstafvurstt uti des mest telsg icke blitvit pröfvade satre till nigot ar lod frikäones; hvareniet Lsyrssoa, red a yssuåmnde utslag och åerati Iberop 24 nis:gerningsbalken samt 21 ksp. 8 4 nämnde balk, slles att, för det han med värda tagit tinge från po isbetjanipgen, böta tråhunira da! är ojud ä gata fem deler si ss sextioätta ri t mist af böter, undergå tjugoiita ds fövugelie vic ratten och bröd, samt Andersson, Nylund och Heiltröm, med tillämpuiog af samma utslag, fällss at ör oljud ä gata böta fe.n daler silfvermynt hvarcer: aed I rår 32 sk. bko, eller att vid brist af böter ua. lergå fyra dagars fångelse vid vatten och bröd. De förenämnde arresterade spanmilsbärarne vorc jetl. gärdag Enyo inetöllle i polisksammaren och blefgc wr häkte lösgifne. (D. B.) — För nägon tid sedan omtalades att en mängå örfalskade reqvisitioner blifvit affemnade bos ätskilige fabrikanter och köpmän som derigenom förled:s tt utlermna sina tillverknicgar till någon okänd ip. lustririddare, och att en f. d. handelsbotient vid namn Lindblad slutligen upptäckts vara bedragaren. Om denna sak hölls i gör undersökning vid rädwusrättens 6:te afdelning, dervid ordföranden bevekigt föreställde tilltalade och bäktade Lindblad stt öppet bekänna; Denne, som är en yngling och efte: in konfirmation haft flere olika konditioner i minut: andel, medgaf väl att ban var medbrottslig i saker ä tillvida, att han af en för honom okänd persor mottagit de förfalskade reqvisitionerna och hvarje säng skickat en gosse dermed att hemta de reqvireade varorna eller ock emottagit dessa af de bud, som len obekanta sjelf skickat, samt att han biträdt vid örsäljningen af en del, men förnekade deremot ati afva skrifvit de falska reqvisitionerna. Dessa bedrägerier hafva försökts i temligen stor kala efter aderton olika reqvisitioner hos särskilds abrikanter och bandlande. Nögra hafva blifvit nar ade flere gänger ä rad; isynnerhet fabrikör Fagerlir ch grosshandlaren Isacsson. Enligt Lindblads bekännelse hade det alltid så till. sätt, att han lemnat en reqvisition, falskeligen skrif ren i nägon minuthandlandes namn, ät nägon goss ned begäran att denne skulle hemts varorna oci lemna dem ät bonom på utsatt ställe på nägon vis: sata. När gossen då kom tillbaka stod den okände personen, som skulle ha lemnat Liodblad reqvisitio nerna, tillreds att emottaga varorna af gossen, uöde föregifvande ati Lindblad icke haft tid att dröja. På letta sätt hade det lyckats dem att narra till sig steå rinljus, lim, sysilke, band af siden ech bowwull, k tråd och portemoraier till ett sammanlagdt värde af be ydligt belopp. Upptäckten skedde derigenom att handlanden Pripp sedan han en gäng blifvit narrad genom en reqvisi tion, falskeligen skrifven i H. H. Krooks namn, an