Aftonbladet – 12 oktober 1853, sida 2

men vagnen syntes ej till. Vi anlände till staden, eller snarare byn, der vi borde byta om hästar; der fanns endast ett postbus. Det drog länge om innan vi lyckades bulta upp stalldrängarne — ingen vagn hade nyss före og3 anländt; ingen vagn hade passerat stället sedan middagen. Hvilken hemlighet kunde ligga härunder? Tillbaka, gosse, tillbakal sade Roland, med en soldats snabba skarpsinne, och sporrade sin uttröttade häst ut från gården. De ha tagit af någon korsväg eller bivög. Vi skola spåra upp dem genom hästhofvarne eller hjulspåren.s Vår postiljon knotade, och pekade på våra hästars flämtande sidor. Till svar öppnade Roland sin hand — full med guld. Åter sprängde vi tillbaka genom den mörka sofvarde staden, tillbaka till den månupplysta landsvägen, Vi kommo till en korsvög till böger, men de spår vi följde ledde oss ännu rätt fram. Vi hade ridit tillbaka inemot hbalfva vägen till den poststation der vi sist bytt om hästar, då vi sågo två postiljoner med sina hästar framkomma från en biväg: Vid denna syn hördes från vär följeslagare ett högt rop, och ban sprängde framför oss och språkade an sina kamrater. Genom några få ord erhöllo vi de utderrättelser vi sökte: Ett hjul hade farit af vagnen just vid vägskillnaden, och det unga fruntimret och henneg tjenare hade tagit sin tillflykt till ett litet värdshus beläget några famnar nedåt bivägen. Betjenten hade afskedat postiljonerna sedan de betat sina hästar, och han hadetillsagt dera att de skulle återkomma på morgonen och medföra en hofslagare som kunde erå bjulet. Huru kom hjulet af? frågade Roland sträft. aJo, sir, hjulpinn var afrostad och föll w kan jag tänka Var betjenten nere af baksitsen sedan ni foro ifrån stationen och innan händelsen inträffade?s Ja visst. Han såde att bjulen gingo varmt, att de icke hade pateniaxlar och att han hade glömt att smörja dem.